Så har man fyllt 65 år och blivit "pensionär" då. Om någon skulle fråga hur det känns så är svaret; precis som vanligt. Jag känner mig inte "äldre" bara för att jag nu får ålderspension istället för sjukersättning. Ålder är ändå bara en siffra, och det viktiga, det som verkligen säger någonting är hur gammal man känner sig ~ och det gör jag inte. Jag blir aldrig mer än 20 - 25 år ung ~ inom mig. Så det så. ;-D
Jag vill nog hellre vara den sortens kvinna/tjej som vaknar varje morgon och känner mig som texten intill. Attityd är bra, attityd ger dig kraft att vara dig själv och ta plats, istället för att låta andra köra med dig och tala om vad de anser är passande eller gott nog åt dig. Ålder ger visdom, om man väljer att lära sig av livets läxor, och med självkännedom kan man fatta egna beslut om livet utifrån det man vet inom sig att man verkligen vill.
Om jag skulle ge mitt yngre jag något visdomsord på vägen så är det just det ~ att våga gå sin egen väg och inte låta andra tala om vad som var bäst eller dög åt mig. Det är (nästan) alltid ord som föds ur deras egna rädslor för vad andra ska tycka och tänka och (nästan) aldrig utifrån vad som är bäst för dig. Så gör dina egna val utifrån vad du vill och följ ditt eget hjärta och dina egna drömmar så har du största chans att skapa ett liv som du känner glädje och stolthet över att leva. Annars kommer du att få lära dig den visdomen när det nästan är för sent för att leva som du vill.
Men ändå, pensionärerna verkar bli allt yngre i sinnet och alltmer ungdomliga och aktiva i sina livsval, och det gör mig positivt förväntansfull inför detta nya kapitel i livet. Livet tar inte slut vid 65, eller när man nu väljer att pensionera sig ~ det är nu det börjar. Kom ihåg det.
Njut av livet och våga drömma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar