Måndag

Måndag och en ny vecka tar sin början med nya möjligheter... 

En oväntad, men rolig, händelse under helgen triggade igång en "krasch" (PEM) av systemet för dottern, och eftersom vi aldrig vet hur länge försämringen kommer att vara så har jag ställt in mig på en lugn vecka. Hon har mindre energi att ta av än oss andra även i vanliga fall, och alla aktiviteter måste vägas mot konsekvenserna i form av ansträngningsutlösta försämringar. Men det finns alltid saker att göra här hemma ändå....bara lite tystare än annars.

Jag vet att många av tycker att måndag är jobbiga, helgen är över och det är dags att gå till jobbet igen, men jag gillar faktiskt måndagar. Måndag är för mig början på en helt ny vecka med nya möjligheter, en chans att börja om och göra annorlunda, hitta ett nytt sätt framåt, och det är positivt. Dessutom så ligger en hel vecka, 7 hela dagar framför oss med hur  många fantastiska saker som helst väntande på att vi ska upptäcka dem, och det känns härligt. I grund och botten handlar det om inställning, och att vara lycklig är faktiskt (tro det eller ej) ett val vi gör.

Under helgen passade jag på att flytta ut tomaterna till balkongen, där bl a gurkan redan finns, och lät en del av pelargonerna flytta ut över sommaren. Fyra tomatplantor, två gurkor, och diverse kryddväxter har jag där ute ~ än så länge. Jag bor i lägenhet, så odlingsmöjligheterna är kanske inte optimala, men det går att få plats med en hel del där ute, och i fönstren förstås. Att sätta fröer är numer mest dotterns nöje, och hon har de där magiskt gröna fingrarna som gör att allt hon sätter gror och växer. Avundsjuk? Men det blir inte så mycket planterat som jag kanske skulle vilja, det är trots allt en balkong och jag vill kunna vistas där också.  

För övrigt är det sommar och eftersom vi också vill få njuta av de varmare dagarna och ljusa kvällarna så börjar det bli dags för lite planering. Att planera i förväg är A och O för den som har ME. Allt går inte att planera, men så mycket, och så många alternativ, som det bara går för att minska risken för krascher. Vi kan inte resa, det är uteslutet av både ekonomiska skäl och för att dotterns muskelsmärtor gör resor smärtsamma (det är inte marmorsläta vägar där ute), så vi får göra det bästa av vad vi kan göra här i Torsby ~ på gångavstånd och lätt åtkomligt med rullstol. 

Saknar jag att resa? JA! Jag har rastlösheten från pappas sida av släkten och har behov av att utforska och uppleva nya miljöer då och då. Även en dagsutflykt för att få miljöombyte och lite ny energi skulle vara härligt. Dottern vill också uppleva någonting nytt, men när hon inte klarar resan... Jag börjar undra om vi inte skulle må bättre i en lite större ort, någonstans där det finns mer lättillgängliga parker och grönområden, och där marken är plattare, så vi kunde komma ut mer. Och vi vill nog flytta, det är bästa lösningen för bådas vårt välmående, men att hitta en lägenhet som är billig nog, och där vi kan hitta en bra läkare med kunskap om ME...när jag har låg pension och dottern ännu inte ens fått sin läkare att ansöka om ersättning utan tvingas söka försörjningsstöd varje månad (ännu en tröskel att ta sig över)... *suck

Det där växlade visst in på fel spår. Det här skulle ju handla om det positiva med måndagar. Och i grund och botten är jag en positiv person som föredrar att se det ljusa i livet framför problem och mörker... Jag måste vara tröttare än jag trodde efter den här helgen. Men jag står för det jag skrev och ibland behöver man få skriva som man själv behagar och inte för att behaga andra. 

Jag önskar alla som råkar snubbla in en riktigt bra måndag, och resten av veckan också.