Nyårsafton

Så är 2022 nästan slut och om bara några timmar vandrar det gamla året ut och det nya kryper in, till skålande och fyrverkerier. 2022 var i stort ett bra år och jag önskar att 2023 blir ännu bättre, enklare, roligare, friskare...och rikare. 

Jag har satt upp mina mål för 2023, det resultat jag siktar mot, och det är lustigt hur mycket enklare det är när man vet vem man verkligen är och vad man verkligen vill. Det finns ingen garanti för att jag når mina mål till 100%, men det är att försöka och göra sitt bästa som räknas. Jag är redo för 2023. Så redo jag kan bli i alla fall...

Gott Nytt År!

Redo för nästa kapitel

Så sant....och jag är så redo att börja på nästa... 

Ibland fastnar vi i gamla inlärda tankemönster, speciellt kanske när det är någonting någon annan oemotsagd har talat om för oss att vi är, eller inte kan, under nästan hela livet. Det är svårt att frigöra sig från en självbild man burit med sig sedan barndomen, och jag har fått lägga mycket energi och tid på att inte se mig genom deras ögon... Jag är inte den de ville se mig som, det var jag aldrig, och nu kan jag släppa det och gå vidare. 

2023 blir mitt bästa år hittills, det är jag säker på eftersom jag själv ska skapa det till det bästa. Jag har slutat läsa om de tidigare kapitlen i berättelsen om mitt liv och börjar istället skapa nästa ~ som jag behagar. 

Ett nytt år, en ny bok

Snart är det nyår, och jag har en ny "dagbok" redo att fylla med tankar, idéer, önskningar, drömmar, och planer och mål för ett år. Nej förresten, mina mål skriver jag ner och förvarar någon annanstans. Men det andra, funderingarna och önskningarn för året som snart ska börja...de kommer att fylla sidorna och bli ännu ett kapitel i mitt liv, och jag ser fram emot att få börja skriva det. 2023 blir ett bra år, bättre än det som snart har passerat och en bra grund för det som kommer senare... 

fortsättning följer....

Dags att börja göra bokslut över året om gått

Så ser den ut, den sista boken jag skriver i det här året, och visst har delar av året varit fantastiska. Jag har fått mängder av ny kunskap och insikter om mig själv och de val jag gjort i livet, och om orsaker jag inte riktigt varit medveten om, och jag har släppt taget om det som varit och förlåtit alla som sårat mig och gjorde mitt liv svårare istället för att stötta mig. Jag har börjat ta tillbaka min kraft till mig själv och det känns befriande. Nu är jag redo för nästa kapitel, och jag vet att det kommer att bli bättre än de tidigare, och jag är tacksam. Så de sista sidorna i min (dag)bok kommer att handla om avslut ~ och om förväntningar och nya mål inför 2023 och det känns bra. Våra erfarenheter för oss framåt, och jag känner mig redo för att börja vandra på en ny stig nu. Tack 2022! 

Vardag igen mellan helgerna

Så är det några vardagar mellan jul och nyår, inte för att det gör så stor skillnad nu när jag är pensionär, utom att affärerna är öppna. Men det där med pensionär är bara en titel. Ålder är en siffra som talar om hur länge du har levt, men "gammal" är en sinnesstämning och jag känner mig aldrig äldre än 20...(okay då, kanske 25...men inte en dag äldre).

 

Fördelen med att vara pensionär är att man kan planera sin dag helt och hållet som man själv vill. Däremot är det en del pensionärer som inte alltid kan göra det de verkligen vill (däribland jag själv) då de är sk fattigpensionärer och har svårt nog att klara nödvändiga utgifter på sin pension. Men nog om det. Snart är det ett nytt år och med det nya möjligheter. Själv tänker jag planera 2023 utifrån orden ovan. 

Ha en fin dag, ni som läser...

Planera 2023?

Hur går det? Har ni börjat planera nästa år än, och i så fall ~ hur ser er planering ut? Filofax? Kalender köpt på ICA? Eller någonting roligare? En kompis tipsade mig om Happy Planner, och de ser roliga ut och enkla att använda enligt kompisen. Men priset är fantastiskt också, och den verkar vara svår att hitta här i Sverige... Hmm.... Inget för en fattigpensionär då kanske. Men roliga ser de ut med stickers och löstagbara sidor som gör att man kan göra planeringen personlig... Men, men....det får väl bli en kalender från ICA eller Coop i år också. Huvudsaken är ju att man kan hålla ordning på livet.. 

Annandag jul

Det bor en tomte i min lägenhet, med direktingång i min hall (och undangömd i ett hörn i köket), och han/hon är en stillsam och tyst inneboende ~ med en tendens till att visa humör när inte saker är som han vill. Men oftast kommer vi bra överens och jag trivs faktiskt med att höra prasslet och det tysta tassandet om jag vaknar någon natt... och kanske är det jag som är konstigt men känns tryggt med en (eller fler) hustomtar här, så han/hon får gärna stanna kvar.

Planerar för förändring

 Om bara en vecka börjar ett nytt år, och jag hoppas att det blir bättre än året som gått. Jag önskar att det blir det. Vi kan inte göra mycket åt Putins krig mot Ukraina, eller åt de ökande priserna på el, mat osv ~ men vi kan skapa positiva förändringar i vårt eget liv. Ärligt nu, hur många har planerat för positiva förändringar i ert eget liv? Om inte, vad väntar ni på? Livet går inte i repris, så om ni inte redan har det där fantastiska livet ni vill leva är det nog dags att börja planera och skapa förändring nu. Jag planerar för förändringar...och jag är säker på att 2023 blir ett helt fantastiskt år. Jag utmanar er alla (som inte redan är helt nöjda med livet) till att göra slag i saken och börja planera för en förändring nu. Det blir ett helt nytt äventyr, och det vill jag inte missa! 

Mitt liv som jag behagar

Jag kan inte annat än hålla med. Jag har helt enkelt bättre saker för mig än att oroa mig för, än vad "folk ska tänka och säga". Sorry, men det finns det som är viktigare i livet.  Jag går min stig , och om den inte följer den utstakade väg ni andra väljer så är det ändå min stig framåt och jag litar på att den tar mig dit jag vill. Alla kan ju inte gå samma väg, eller hur?

 

Augusti, liv i förändring

Redan har en vecka gått av denna månad då sommaren fortfarande  är kvar men hösten redan står och gläntar på dörren. Dagarna är fortfarande varma och vi kan njuta av solen, men kvällarna har börjat bli mörkare och nätterna kyligare....och snart nog är hösten här. Augusti är också början på skördesäsongen när man förr tog vara på grönsaker, frukt, bär och svamp för att ha under de kalla mörka månaderna då ingenting växte. Man kokade sylt, saft, gelé, och konserverade, ja, även när jag växte upp så var det en del av årets rytm.

Men denna sommar har också bjudit på ~ extrema regnoväder, extrema värme, extrem torka...och extrema bränder runt om i världen, och mer av detta väder kommer vi förmodligen att få se även i framtiden. Det är hur vi hanterar denna nya situation som räknas, om vi kan hitta sätt att anpassa våra liv till detta nya som sker och som vi inte kan stoppa. Med denna sommar har vi sett en glimt av vår framtid, och nu kan vi bara hoppas att vi har den kunskap och visdom som krävs för att vi ska kunna leva i den.

Det krig som Ryssland startade i Ukraina har också fått åtminstone en del av oss att inse att vi inte längre kan förlita oss på att kunna få mat från resten av världen, och vi har tvingats lära oss att när det är krig någonstans i vårt närområde (Europa) så blir det mycket dyrare att leva för alla. Energikostnaderna stiger och det märker vi på både elräkningen, matpriserna och bensinpriset, och nu vill också hyresvärdarna höja hyrorna extra för att kompensera sina ökade kostnader. Allt detta drabbar alla, men extra hårt drabbar det alla med låg inkomst som saknar marginaler. Har vi en våg av fattigpensionärer, kroniskt sjuka och handikappade med låg ersättning, lågavlönade vårdbiträden, lokalvårdare, mm, som inte klarar av de ökande utgifterna på samma låga inkomst att förvänta oss de närmaste åren? Det är nu vi behöver de gamla kunskaperna om hur man lever enklare utan att ge avkall på det viktigaste ~ näringsrik mat, kläder på kroppen, och förhoppningsvis tak över huvudet. 

Ni förstår, jag hade en tanke med bilden. Den räknar upp en del av det vi kan odla själva och ta vara på för att kunna äta bra även när maten blir dyrare och dyrare i affärerna. Även på en balkong, ja till och med i ett fönster, kan man om man vill odla en hel del som minskar matkostnaden lite, och så vet man vad man äter när det kommer från ens egna krukor och lådor. Det beror naturligtvis på var i landet man bor vad man kan plantera, men det finns alltid någonting som växer där man bor. Det handlar bara om att vilja, och att våga prova...och snart kanske det blir nödvändig för att ha råd att leva...men vill vi verkligen vänta så länge? Hjulen är i rullning och förändringarna är redan här...och vi kan bara leva med det som kommer. 

Svensk sommar...och storstädning

Det är typiskt svenskt sommarväder ute, och himlen över oss skiftar i 50 nyanser av grått och luften är svalare än vanligt, men inget regn ~ än. Alltid något... Fast egentligen spelar det ingen roll för jag har börjat rensa ut och röja upp och städa. Det är välbehövligt, minst sagt, för saker har mest fått gå på krypfart här de senaste åren. Men nu ska det bli gjort i alla fall, och jag känner mig redo att släppa taget om allt som jag inte älskar och/eller behöver för att livet ska fungera enkelt och smidigt. Och ska jag vara ärlig så känns det förbaskat skönt att ha nått hit! ;-) 

Jag är nu en list-människa, utöver att jag är bra på att komma på idéer och lösningar, och jag gillar att planera...och det har hittills varit lite av problemet ~ jag planerar att göra saker och hur de ska göras...men sedan kommer det alltid någonting emellan innan det blir gjort. Men inte den här gången. Absolut inte! Nu ska allt som jag inte längre älskar, eller som inte längre fyller någon funktion, bort (om det inte behövs för att tillvaron ska fungera förstås) så det blir plats för det jag verkligen vill ha omkring mig, sådant som gör mig lycklig. Men mer om det längre fram.

För att skapa verkliga förändringar måste vi ge oss tillåtelse att drömma. Utan drömmar sker ingen förändring, för om vi inte kan drömma kan vi inte heller föreställa oss det vi verkligen vill ha och göra. Utan drömmar vet vi inte vad vi måste förändra för att kunna leva det liv vi önskar.

Vad jag drömmer om? Just nu att allt rensande och och städande redan var gjort. Fast å andra sidan kan man ju se det som en slags skattjakt också. Vem vet vad som hamnat längst in i skåp och lådor och som jag glömt bort? Ibland får man ta till Mary Poppins' metoder för att få saker gjorda ~ och det fungerar också. Bara det blir gjort så är det väl inte så viktigt hur....

Ibland måste man storstäda i hjärnkontoret också, eftersom gamla inlärda tankemönster och självbilder är det som gör att man håller fast vid saker som inte skänker glädje och lycka ~ det duger åt mig, tänker vi och upprepar någon annans värdering av oss. Men varför ska jag nöja mig överhuvudtaget och med någonting jag egentligen inte ens gillar? Dags att rensa ut de där tokigheterna också. Må vara att jag numer räknas in bland landets fattigpensionärer, men för den skull behöver jag väl inte avstå från att leva!?! Dumheter! Nåja, nu har jag i alla fall städat bort det mesta gamla dammet från andras åsikter om mitt värde och är redo att själv bestämma vad jag är värd och hur jag vill ha det från och med nu. Och det är jag djupt och innerligt tacksam för!

Ha det bra, vad ni än har för väder, och tillåt er själva må bra med den ni är. 

 

Förvirrande tankar i julikvällen...

 Det börjar bli kväll och ute växlar vädret mellan solsken och mörka åskmoln med tillhörande regnskurar. En typisk svensk sommar... eller åtminstone som vi vant oss vid att sommaren ofta är här i vårt land. Själv känner jag mest tacksamhet för att vi har fått ännu en "normal" sommar efter förra månadens extremvärme. Det kan bli för mycket av det goda också...i alla fall när man bor högst uppe för en backe som börjar nere vid Fryken och klättrar genom hela Torsby och upp hit. Nope, jag är ingen vän av långa uppförsbackar, det är bara att konstatera. Nästa gång jag flyttar ska det vara till en ort utan sådana.

Två av lägenheterna i trappan byter hyresgäster, nya flyttar in i lägenheten mittemot, och gamla grannar flyttar ut och lämnar både område och ort för nytt som passar dem bättre. En liten del inom mig tittar med viss avundsjuka på när de lastar bilen och kör iväg lass efter lass...men jag vet vart de ska flytta och det är inte en ort som passar oss, tyvärr. Men jag önskar dem lycka till eftersom det är rätt för dem. Jag önskar att det är min tur nästa gång....och önska får man ju, det kostar ingenting. Men det är faktiskt dags att dra vidare nu, hitta ett hem och en hemort där jag kan leva ~ länge. Jag har faktiskt inte några orealistiska krav så det borde inte vara så svårt... Vi får väl se.

Mina pelargoner har i alla fall flyttat ~ ut på balkongen över sommaren, och de ser ut att trivas. Jag har rätt många nu i olika rosa nyanser, samt en vit som jag räddade i slutet av förra sommaren när någon slängt den, trots att den var hur fin som helst. På köksbordet står mina två citroner som växt sig stora och fina. Det är ett eget experiment från kärnor, men det är roligt att prova på och se om det går. Jag har några syrener på balkongen också som jag sått från frön jag tog från syrenerna som stod utanför förut. Tomater och gurka trängs också där ute och blommar fint, så vi får väl se om det hinner bli någonting innan hösten. Jag behöver större plats att odla på!!!  

Det är ett lugnt område det här, nästan skrämmande tyst på kvällarna. Jag tror inte att jag har bott någonstans där det inte hörs att det bor andra människor i husen omkring, speciellt inte på sommaren när människor sitter ute på balkonger och uteplatser och småpratar, inte högt så det stör, bara ett lågmält mummel av röster... Men inte här, här är det knäpp tyst när barnen försvunnit in från lekplatsen. För tyst för mig. Jag är småstadstjej ~ inte eremit.

Och med det lämnar jag er för den här gången. Jag hoppas att ni har en fin sommarkväll ~ var ni än befinner er. Själv ska jag sätta på lite musik till sällskap i tystnaden.

Enkel rikedom och gammaldags visdom

Mina 4 hörnstenar för en stabil grund: 

1. ritualer och riter

2. rutiner

3. rytm

4. traditioner

Mina 6 principerna för ett enkelt liv:

1. tacksamhet

2. enkelhet

3. ordning

4. harmoni

5. skönhet

6. glädje

Mina 6 ledord för ett äkta liv (på engelsk):

1. Be me...

2. Dream big!

3. Live as if...

4. Be happy

5. Enjoy life...

6. Create magic...

Jag väljer att leva i den naturliga rytmen, den som styr ljus och mörker, ebb och flod, årstidernas växlingar och månens faser. Det är det naturliga, gamla sättet att leva och det sätt som våra kroppar fortfarande är skapade att följa. Livet är faktiskt väldigt enkelt, det är bara vi människor som envisas med att göra det komplicerat. När vi släpper tankar på att allt är besvärligt och svårt och en kamp, så kommer vi snabbt att må mycket bättre och livet blir enklare och roligare. Prova för du se.

Ny månad, ett nytt blankt ark...

Grå moln flyger fram över himlen där utanför, och vinden är sval och frisk i byarna... Jag tycker om det. Jag tycker om vinden som blåser bort det gamla. Jag ser den månad som nu ligger framför mig som ett helt vitt tomt ark som jag kan fylla med de tankar och ord som betyder någonting för mig...och skapa någonting helt nytt och ännu outforskat som är helt rätt och perfekt för mig. Är det inte det vi alla önskar? Ett liv som gör oss lyckliga, som får oss att må bra, som är helt perfekt för oss..? Det är i alla fall vad jag önskar mig.

Det kanske inte verkar stämma med texten på bilen, men egentligen stämmer det precis med vad jag menar. Jag vill inte ha ett perfekt liv ~ jag vill ha ett lyckligt liv som är perfekt för mig. Hur det livet ser ut har jag bara en svag aning om, men jag känner en ny slags förväntan växa inom mig inför vad jag kommer att finna när jag nu väljer att röja en ny stig. 

Det är en sak som är bra med att ha blivit pensionär ; jag struntar fullkomligt i vad andra tänker och tycker, vilka åsikter de har om vem jag är och hur man "borde" leva vid min ålder. och väljer att utforska alla de där spännande stigarna som jag aldrig (i alla fall öppet) vågade vandra in på förut. Jag följer häxans lag; "Gör vad du vill men skada ingen, för allt du sänder ut återvänder till dig själv." Det är egentligen den enda viktiga regel  vi behöver komma ihåg och följa, för den är grunden i alla våra lagar och regelverk. Kanske skulle många bli lyckligare om de kom ihåg den regeln, häxans lag....och efterlevde de enkla råden oftare.

Någon sa mig en gång att människor var livrädda för mig; jag är superintelligent, ser rakt genom människor och ligger alltid minst tre stag före dem i tankekedjan, så det vet helt enkelt inte hur de ska handskas med någon som mig. Jag vet att det avsågs som tröst i en situation där jag ifrågasattes enbart för att jag såg en situation annorlunda än de, men det var först senare som jag insåg sanningen i det personen sa. Jag är intelligent, och intuitiv, och jag har alltid kunnat se igenom människor och vet när de inte är ärliga och sanningsenliga, och jag kan se vart ett samtal är på väg efter bara några meningar....jag har också lätt att lära, är snabbtänkt och har snabb uppfattningsförmåga...vilket enligt vissa inte passar sig för någon som kommer från samhällets botten. Då kändes det stötande att bli (ut)dömd på grund av socioekonomisk bakgrund, men idag kan jag se det för vad det är, människors rädsla för det man inte vet hur man ska hantera. Vilken tur för världen då att inte behöver hantera mig, den saken klarar jag utmärkt alldeles själv, tack så mycket.

Kanske det är därför det känns som om en tung börda lyfts av mig nu när jag har fyllt 65, jag behöver inte förminska mig själv för att inte göra någon annan illa till mods eftersom jag nu bryr mig mer om mitt eget välbefinnande än om deras. Jag sockrar inte mina åsikter för att inte trampa på någon annans ömma tår heller. Men det innebär naturligtvis inte att jag går omkring och är oförskämd och otrevlig mot människor bara för att jag kan. Naturligtvis inte! Att vara sig själv och föra fram och stå för sina åsikter är inte detsamma som att kasta dem ur sig i tid och otid bara för att visa att jag har dem. Det ligger helt enkelt inte för mig.

Jag är en gammaldags romantiker, med gammaldags värderingar och standard i en futuristisk form. Jag tror på att vi måste lära oss av den gamla visdomen och kunskapen för att kunna skapa en framtid där vi fortfarande kan leva, att vägen framåt egentligen går igenom det förflutna. Allt var inte bättre för, det ska gudarna veta, men mycket var värt att ta vara på och använda på vägen framåt. Utveckling betyder inte nödvändigtvis att det nya är bättre än det som det ersätter, bara nytt och annorlunda. Vissa saker vill jag absolut inte vara utan, mobiltelefoner och datorer t ex, solpaneler och vindkraft, röntgenapparater, vacciner, avancerad medicin på alla områden, kylskåp och frys, och elspisar (vedspis i den här värmen vore olidligt!!!), och  digitalkameror, Utveckling är inte någonting ont som vi måste avstå från, men vi behöver heller inte kassera den visdom och kunskap som våra förfäder använde sig av. Bara en liten utläggning såhär i förbifarten. 

Ha en härlig ny vecka, och njut av sommaren. 

Midsommar

 Trevlig Midsommar! Jo, idag är faktiskt den riktiga midsommaren. Fast de flesta numer känner väl bara den här dagen som "sommarsolståndet". Men det är ändå idag som det är midsommar, och det tycker jag att vi ska fira. Det behöver ju inte vara med en hel midsommarmiddag ~ ibland räcker det med att lyxa till vardagsmiddagen med en extra god dessert, eller någonting extra gott till kaffet. Prova och se hur det känns vetja. Och ha en riktigt fin fortsättning på dagen.

Måndag

Måndag och en ny vecka tar sin början med nya möjligheter... 

En oväntad, men rolig, händelse under helgen triggade igång en "krasch" (PEM) av systemet för dottern, och eftersom vi aldrig vet hur länge försämringen kommer att vara så har jag ställt in mig på en lugn vecka. Hon har mindre energi att ta av än oss andra även i vanliga fall, och alla aktiviteter måste vägas mot konsekvenserna i form av ansträngningsutlösta försämringar. Men det finns alltid saker att göra här hemma ändå....bara lite tystare än annars.

Jag vet att många av tycker att måndag är jobbiga, helgen är över och det är dags att gå till jobbet igen, men jag gillar faktiskt måndagar. Måndag är för mig början på en helt ny vecka med nya möjligheter, en chans att börja om och göra annorlunda, hitta ett nytt sätt framåt, och det är positivt. Dessutom så ligger en hel vecka, 7 hela dagar framför oss med hur  många fantastiska saker som helst väntande på att vi ska upptäcka dem, och det känns härligt. I grund och botten handlar det om inställning, och att vara lycklig är faktiskt (tro det eller ej) ett val vi gör.

Under helgen passade jag på att flytta ut tomaterna till balkongen, där bl a gurkan redan finns, och lät en del av pelargonerna flytta ut över sommaren. Fyra tomatplantor, två gurkor, och diverse kryddväxter har jag där ute ~ än så länge. Jag bor i lägenhet, så odlingsmöjligheterna är kanske inte optimala, men det går att få plats med en hel del där ute, och i fönstren förstås. Att sätta fröer är numer mest dotterns nöje, och hon har de där magiskt gröna fingrarna som gör att allt hon sätter gror och växer. Avundsjuk? Men det blir inte så mycket planterat som jag kanske skulle vilja, det är trots allt en balkong och jag vill kunna vistas där också.  

För övrigt är det sommar och eftersom vi också vill få njuta av de varmare dagarna och ljusa kvällarna så börjar det bli dags för lite planering. Att planera i förväg är A och O för den som har ME. Allt går inte att planera, men så mycket, och så många alternativ, som det bara går för att minska risken för krascher. Vi kan inte resa, det är uteslutet av både ekonomiska skäl och för att dotterns muskelsmärtor gör resor smärtsamma (det är inte marmorsläta vägar där ute), så vi får göra det bästa av vad vi kan göra här i Torsby ~ på gångavstånd och lätt åtkomligt med rullstol. 

Saknar jag att resa? JA! Jag har rastlösheten från pappas sida av släkten och har behov av att utforska och uppleva nya miljöer då och då. Även en dagsutflykt för att få miljöombyte och lite ny energi skulle vara härligt. Dottern vill också uppleva någonting nytt, men när hon inte klarar resan... Jag börjar undra om vi inte skulle må bättre i en lite större ort, någonstans där det finns mer lättillgängliga parker och grönområden, och där marken är plattare, så vi kunde komma ut mer. Och vi vill nog flytta, det är bästa lösningen för bådas vårt välmående, men att hitta en lägenhet som är billig nog, och där vi kan hitta en bra läkare med kunskap om ME...när jag har låg pension och dottern ännu inte ens fått sin läkare att ansöka om ersättning utan tvingas söka försörjningsstöd varje månad (ännu en tröskel att ta sig över)... *suck

Det där växlade visst in på fel spår. Det här skulle ju handla om det positiva med måndagar. Och i grund och botten är jag en positiv person som föredrar att se det ljusa i livet framför problem och mörker... Jag måste vara tröttare än jag trodde efter den här helgen. Men jag står för det jag skrev och ibland behöver man få skriva som man själv behagar och inte för att behaga andra. 

Jag önskar alla som råkar snubbla in en riktigt bra måndag, och resten av veckan också. 

Att leva med en osynlig sjukdom

 

Tänk dig att du drabbas av en kraftig influensa eller halsinfektion, du går till din läkare som skriver ut antibiotika, och i slutet av kuren mår du nästan helt bra igen ~ men ett par dagar efter att du har slutat med pillren känner du dig lika sjuk igen så du kontaktar läkaren igen som skriver ut en ny antibiotikakur....och så fortsätter det månad efter månad tills du till sist träffar en läkare som inser att här hjälper inte antibiotika. Han skickar dig vidare och nu får du faktiskt hjälp ~ med den ursprungliga sjukdomen, men under månaderna som gått har du drabbats av flera andra symptom på att någonting inte står rätt till i kroppen....magen kraschar och du har fruktansvärda smärtor som kommer och går men speciellt efter måltiderna, muskler och leder börjar göra ont när du är igång som du brukade, och massor av andra diffusa oförklarliga symptom vänder uppochner på ditt numer allt annat än normala liv. Du skickas runt i cirklar till olika specialister för att hitta vad som orsakar besvären men alla prover och tester kommer tillbaka negativa (vilket normalt sett skulle var bra och lugnande) och ingen kan förklara dina i olika takt förvärrade symptom och du får svårare och svårare att orka med ditt vanliga liv.

Det låter som en skräckhistoria, men den är alldeles sann, för så började dotterns resa från att ha varit en vanlig, hyfsat aktiv tjej till ett liv mestadels i stillasittande eller liggande, med rullstol för att klara av att ta sig någonstans utomhus (och ibland inne också när hon ansträngt sig och drabbas av PEM ~ ansträngningsutlöst försämring). 10 år tog det att gå från aktiv till stillasittande/liggande, och det värsta är att det inte finns något botemedel mot myalgisk encefalomyelit, ME. Det enda som hjälper är att inte göra mer än man orkar, och om man drabbas av PEM hjälper bara vila, vila och ännu mer vila, och så hoppas att försämringen inte blev bestående den här gången. 

Trots att dottern har fått diagnos ME, så anser Socialtjänsten nu att hon måste komma ut och bli "socialt aktiv" och vill få in henne i ett projekt som innebär att under flera timmar tvingas vistas tillsammans med andra främmande människor, något som leder till krascher (PEM) efter bara korta stunder tillsammans med människor hon känner väl. Hennes läkare, som vi tidigare haft en bra relation till har den senaste tiden blivit alltmer ovillig att göra det en läkare ska göra ~ sätta sin patients hälsa och behov först ~ och försöker istället vid varje besök få henne överförd till andra instanser, som inte ens tar emot ME-patienter eftersom ME inte går att rehabilitera. Som förälder känner jag frustration och irritation över att se dottern må sämre och sämre medan läkaren numer försöker undvika att överhuvudtaget göra någonting alls verkar det som.

Myalgisk encefalomyelit är en fysisk sjukdom som är handikappande, isolerande, och kronisk. Trots det bemöts många sjuka med fördomar om att det handlar om psykisk ohälsa, det sitter bara i huvudet och man måste bryta sjukdomsmönstret. Det värsta är att jag inte tror att dessa läkare, för att inte tala om myndigheter, inser hur mycket skada de gör för de ME-sjuka när dessa tvingas anstränga sig över sin energinivå och riskerar försämringar i sin sjukdom på grund av detta. 

ME hette tidigare "Kronisk trötthetssyndrom" på svenska, och det är precis vad det handlar om, en ständig trötthet och orkeslöshet som inte går att vila bort, smärtor och värk, och en mängd olika symptom som kommer och går men inte helt försvinner....och försämringar i sjukdomen som utlöses av ansträngning, sk PEM. Trots att sjukdomen drabbar många, både unga och gamla, kvinnor och män, så är kunskapen om vad som orsakar ME dålig, och något botemedel finns inte idag som sagt. Det man tror sig veta är att den ofta triggas igång av en kraftig virusinfektion, och det fanns en oro bland forskare om att covid-19 skulle skapa en våg av ME-fall värden runt, men hittills har ingen sådan sjukdomsökning noterats.

Det finns information att tillgå för den som vill lära sig mer om ME, bl a på 1177, och rme.nu, där finns också kanadakriterierna som ofta används för att ställa diagnos på ME, samt länkar till mer information. Jag rekommenderar också boken "Osynligt sjuk" av Karin Alvtegen och Karin Thunberg där författaren Karin Alvtegen berättar om sin egen ME-resa. 

Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att fler, inte minst inom vården och olika myndigheter, ville lära sig mer om sjukdomen ME och hur man bemöter människor med ME. Ingen sjuk ska behöva mötas av ifrågasättande, misstro, eller krav på att anstränga sig över sin förmåga, det är en ren kränkning. 

Det går inte att träna sig frisk från ME. Det går inte att prata sig frisk från ME. det kan tvärtom vara direkt skadligt för den med ME att anstänga sig, fysikt, mentalt eller känslomässigt, över vad personen orkar med. Tro mig, det är ingen som frivilligt vill leva sitt liv som sjuk i någon sjukdom men definitivt inte som sjuk i ME. 

Jag vill också hylla alla de anhöriga som hjälper, stöttar och tar hand om sina ME-sjuka familjemedlemmar. Ni är superhjältar! 

Lagom är bäst, även när det gäller vädret.

 Efter de senaste dagarnas rapporter om extrem hetta känns det nästan som lite snö (även om det bara är på bild) har en rätt skönt balanserande verkan ~ åtminstone för mig. Extremvärme, liksom extrem kyla, är inte mina favoriter helt enkelt eftersom varken jag eller dottern mår bra av det. Att gå och handla är en mardröm heta sommardagar, det är uppförsbacke hela vägen hem, då den närmaste affären med kvällsöppet ligger drygt 2 kilometers promenad från oss. Men vädret rår vi inte på, som tur är...Vi har bara varit med och skapat vädret vi får leva med nu...så jag antar att "vi" får skylla oss själva då.

Oavsett om ni har för varmt, för kallt, för blött eller för torrt så önskar jag att ni har en riktigt mysig och skön söndag. Det finns alltid någonting positivt även i vädret om man bara letar efter det och inte slösar energi på att stressa upp sig över det man inte kan ändra på ändå. 

Dagens (och alla andra dagars) Att-göra lista

Foto från Google bilder
 

Så ser den ut, dagens Att-göralista, idag och varje dag. Och jag förväntar mig att ha en fantastisk magisk dag, idag och varje dag. Mirakel och underverk sker varje dag ~ om vi är öppna för att se dem. Gör det. Lägg märke till magin omkring dig och se underverken och miraklen som sker. Om du vågar. 

Ha en magisk lördag och njut av livet.

God lördagsmorgon

 God morgon. 

Hur mår du idag? Känns det som om det är början på en härlig och trevlig helg ~ eller snurrar det i huvudet av alla "måsten" och "borde göra"? Jo, jag vet, det brukar ju vara så för många av oss. Under vardagarna är vi så upptagna av allt det andra, jobb, tider som måste passas, vardagssysslorna som måste göras (om du inte har väldigt gott om pengar så du kan betala någon annan för att göra det så måste du ju göra det själv, eller hur?), osv. Och för många så blir helgen bara en förlängning av vardagen då allt du inte hann göra under veckan absolut måste bli gjort. Undra på att folk blir sönderstressade och utbrända! Så hur skulle det vara med en liten ändring i planeringen? Visst, om du lever helt ensam och inte har någon annan att ta hänsyn till och dessutom gillar att tillbringa helgerna med att tvätta, städa, osv, fortsätt så föralldel ~ men den som känner att helgen faktiskt borde och ska vara till för att hämta ny energi och umgås med sina nära och kära kanske ska fundera över hur viktigt det verkligen är att ha ett skinande rent hem och nystrukna kläder varje stund varje dag.

Kanske var du ute igår kväll och det känns lite dimmigt uppe i hjärnkontoret idag..? Jag skulle kunna säga att det är i så fall självförvållat, men bara för att gå på krogen, eller festa privat, aldrig har varit min favoritsysselsättning ~ någon dag i veckan ~ så är vi ju alla olika. Okay, så du var ute igår, och kanske blev det ett glas för mycket.... Ta hand om dig själv idag, men avge inga löften som du ändå inte håller (att aldrig dricka så mycket igen t ex) utan att vara helt klar i knoppen igen. Men om du bara försöker beta av alla de där sakerna du inte orkade under veckan så fundera på dina prioriteringar istället.

Kanske är det dags för en ny "Att-göra-lista"... Listan här intill känns rätt bra för mig, speciellt under helgerna och andra hellediga dagar (bara så du vet, bara för att man fyllt 65 så har man då och då tider att passa under vardagarna precis om alla andra) och jag gör mitt bästa för att följa den så ofta det bara går. Och glöm inte att sätta av tid för det som intresserar dig, det ger faktiskt energi även om det innebär lite fysisk ansträngning. Livet är avsett att levas ~ inte bara genomlidas, även om vissa av oss har lite mindre ekonomiska resurser till vad som får oss att ha roligt och njuta av tillvaron. Försök komma ihåg det så att du kan planera saker som gör dig glad och får dig att må  bra den här helgen.

Det är faktiskt sommar, även om det känns lite kylslaget på vissa håll just nu ~ och farligt varmt på andra håll i världen. Lev där du är och gör det bästa av den svenska sommaren ~ hur den nu än utvecklar sig. Kanske skulle du passa på att (åter)upptäcka den egen hemstad i sommar, se den som turist? Det kan vara rätt intressant och roligt, jag vet för jag har provat. Men oavsett vad du gör så hoppas jag att du får en underbart fantastisk och magisk sommar. Men först önskar jag att du har en helt fantastisk lördag.

Pelargoner, pelargoner...

Rosa pelargoner....så vackra och helt klart min favoritblomma, av krukväxterna....annars finns ljust lila syrenen, skira liljekonvalj, lysande underbart doftande vita schersminer, och rosa pioner och rosor också på topplistan. 

 Fotona är inte från i år, jag har ingen kamera, utan från tidigare år, men jag har faktiskt kvar de flesta av dessa rosa skönheter fortfarande...plus ett par nya skönheter. Visst är det magiskt med blommor?

Det luktar åska och regn, men än är det inte här, men jag plockar nog ändå undan mina blommor från balkongräcket så de inte blir för blöta om regnet kommer hit....eller blir för omruskade av vinden. 

Vad har du för favoritblomma? Eller är det kanske en grön växt...? Oavsett så hoppas jag att du låter växter och blommor fylla dig med glädje. 

Ha en riktigt fin blomstersommar.

Ouppfyllda drömmar

Två saker som jag alltid har älskat och som har gett mig glädje:  att skriva och att fotografera.

Jag skulle bli fotograf var det meningen men det blev aldrig av. På den tiden använde man film i kameran och den måste framkallas för att få foton ~ och jag var allergisk mot framkallningsvätskan. Hade det hänt idag så hade jag hittat en väg runt problemet, men då fanns inte digitala kameror...och drömmen gick upp i rök. Och nu? Som pensionär räcker pensionen inte ens till en ny smartphone... Men dagdrömma kan jag ju alltid....och mirakel kan ju faktiskt hända. 

Skrivit har jag faktiskt gjort, mycket och ofta, men aldrig under eget namn. Det har sina orsaker men de ligger lite för nära för att jag ska ha lust att skriva om dem. Man ska inte tala illa om de döda, eller hur? Men skriver gör jag, varje dag, bara för att jag vill ~ och nu kan jag skriva blogg igen också. Det känner jag en enorm tacksamhet och glädje för. 

 

Förbjudna samtalsämnen

Jag önskar att jag kunde lova att det här ska bli en ständigt positiv och upplyftande blogg ~ men det skulle vara att ljuga från början. Livet är inte alltid ljust och glatt och lyckligt, och jag vill hellre skriva om livet som jag verkligen ser det. Läs om ni vill...skrolla vidare till en annan sida om ni inte gillar det ni ser.

Det finns ämnen som man inte "får" prata om. Religion, politik, och pengar. Under resans gång kommer jag att nämna alla och många fler. Varför? För att det här är min blogg och jag skriver som jag behagar om de tankar och funderingar jag har. Okay? Och vi måste faktiskt börja prata om det här också.

Den här gången blir det pengar (som kanske inte är så förbjudet längre?) och speciellt om det där ordet vi inte vill behöva höra idag trots att det är mer aktuellt än någonsin ~ brist på pengar, fattigdom. Gruppen som ligger precis på eller under EUs fattigdomsgräns växer och blir större och större, och inte bara i världen utan i vårt eget land, välfärdslandet Sverige. 

Hur jag hamnade i de här tankarna? Enkelt. Nu i juni fyllde jag 65 och klev in i pensionslivet ~ och upptäckte att jag plötsligt gick från precis på fattigdomsgränsen till att ligga under socialbidragsnormen sett till pengar man ska ha att leva på när hyra, el, osv är betalt. Kul födelsedagspresent?  Inte! (Om någon undrar hur jag kan veta det så kan jag berätta att dottern som har myalgisk encefalomyelit, ME, har fått klara sig på det sedan hon tvingades hoppa av skolan och har inte ens fått pengar till boendekostnad eftersom hon bor kvar hemma! Och nu vill de att hon ska behöva vara "socialt aktiv" för att få fortsatt försörjningsstöd... jisses!) Men det får mig att undra hur katten politikerna resonerar som sätter igång att bråka om höjda pensioner nu precis innan valet. Vilka som bryr sig om de med lägst pensioner är kanske inte så svårt att se. men hur katten tänker resten?!? Vad ska nästa diskussion bli? Om det inte vore en bra idé att hjälpa människor vidare till "andra sidan" direkt när de uppnått en ålder då de inte längre är ekonomiskt lönsamma för samhället? Nej vi får hoppas att inte ens Moderaterna, KD och SD är så människofientliga att de börjar överväga den vägen.

Jag reagerade förresten när jag hörde politiker prata om "parallell-samhällen" i samband med gängkriminaliteten. Vet de inte att vi redan har parallellsamhällen i snart sagt varenda kommun i Sverige och de består inte av gängkriminella utan av människor som lever i fattigdom ~ och de är inte enbart invandrare utan vanliga svenskar med de lägsta lönerna och fattigpensionärer. Men det skapar inga rubriker i media att dra fram dem i ljuset antar jag. Man vinner få röster i valet på att tala om att jo, det finns fortfarande ett klassamhälle i Sverige och alla socioekonomiskt utsatta är inte invandrare med låg utbildning och dåliga språkkunskaper och kunskaper om svenska samhällets värderingar och normer. Det finns fortfarande lågavlönade arbetare och människor som pga sjukdom inte kan arbeta heltid (eller inte alls), och som med tiden utökar skaran av fattiga pensionärer som inte längre har råd att leva ~ bara försöka överleva. Att leva är så mycket mer än att bara ha råd att bo och äta (även om inte speciellt näringsmässigt bra), men inte något av det där lilla extra som gör livet lite roligare. 

Och där får det vara bra för den här gången. Jag hoppas inte alltför många satte kaffet i fel strupe eller tappade fokus på det ni håller på med nu...vården går också på knäna och vill inte har fler patienter... lol.. Ha en fortsatt bra dag nu, och fundera lite på vad du behöver för att känna att du har ett bra liv ~ och hur många som inte har råd med det du ser som självklart.

 

Sommar

Sommar....så många förväntningar det ligger gömda i det ordet, och så många drömmar vi väver under de kalla, mörka vintermånaderna om allt vi vill hinna med att göra och uppleva när sommaren äntligen kommer....och nu är den här. Är den som du tänkt att den skulle vara? Blir den någonsin det, egentligen? Utanför mitt fönster just nu passerar mörka åskmoln, och det ser inte direkt somrigt ut, men kanske håller molnen sig på avstånd (även om jag tycker om åskan också) och imorgon har det kanske klarnat upp igen så jag möts av en blå himmel... Jag kan väl önska i alla fall. Men imorgon kväll ska det dra in regn hotar väderprognosen med på TV.  Kanske är det tur i alla fall att vi inte kan bestämma vädret själva, det skulle nog bli en riktigt röra. 

Åskmolnen passerar på avstånd, och precis i överkanten av rutan ser jag en klarblå fläck av himmel titta fram... men där kom regnet, stora tunga droppar som träffar asfalten och lämnar mörka prickar efter sig. Bra för växterna, då får de lite vatten på naturlig väg också. Fast så mycket odlande blir det inte på en balkong, lite tomater och om jag har tur så hinner det bli gurka också, annars är det mest kryddväxter och en och annan blomma. Man ska ha plats att njuta av balkongen också, det tycker i alla fall jag. 

Ha en fin kväll och njut av sommaren vad det än är för väder där du är.

Nästa kapitel i livet ~ efter 65

Så har man fyllt 65 år och blivit "pensionär" då. Om någon skulle fråga hur det känns så är svaret; precis som vanligt. Jag känner mig inte "äldre" bara för att jag nu får ålderspension istället för sjukersättning. Ålder är ändå bara en siffra, och det viktiga, det som verkligen säger någonting är hur gammal man känner sig ~ och det gör jag inte. Jag blir aldrig mer än 20 - 25 år ung ~ inom mig. Så det så.  ;-D

Jag vill nog hellre vara den sortens kvinna/tjej som vaknar varje morgon och känner mig som texten intill. Attityd är bra, attityd ger dig kraft att vara dig själv och ta plats, istället för att låta andra köra med dig och tala om vad de anser är passande eller gott nog åt dig. Ålder ger visdom, om man väljer att lära sig av livets läxor, och med självkännedom kan man fatta egna beslut om livet utifrån det man vet inom sig att man verkligen vill. 

Om jag skulle ge mitt yngre jag något visdomsord på vägen så är det just det ~ att våga gå sin egen väg och inte låta andra tala om vad som var bäst eller dög åt mig. Det är (nästan) alltid ord som föds ur deras egna rädslor för vad andra ska tycka och tänka och (nästan) aldrig utifrån vad som är bäst för dig. Så gör dina egna val utifrån vad du vill och följ ditt eget hjärta och dina egna drömmar så har du största chans att skapa ett liv som du känner glädje och stolthet över att leva. Annars kommer du att få lära dig den visdomen när det nästan är för sent för att leva som du vill. 

Men ändå, pensionärerna verkar bli allt yngre i sinnet och alltmer ungdomliga och aktiva i sina livsval, och det gör mig positivt förväntansfull inför detta nya kapitel i livet. Livet tar inte slut vid 65, eller när man nu väljer att pensionera sig ~ det är nu det börjar. Kom ihåg det.

Njut av livet och våga drömma! 

 

Ålder skänker visdom...sägs det

 

Ålder är en siffra som talar om antal år du har levt , 

gammal är ett sinnestillstånd ~ 

men inte mitt!

När nu ett nytt kapitel ska skrivas i boken som är mitt liv så känns det faktiskt bara rätt att gå igenom och rensa ut det gamla som jag inte vill släpa med mig in i framtiden. Och då menar jag inte bara saker...eller garderoben. Den största fällan som hindrar en från att skapa en bättre framtid är gamla, ofta inlärda, tankemönster. Jodå, jag har släpat runt på gott om sådana, det har jag insett, men nu är det dags att frigöra det förflutna, förlåta dem som inte alltid var så snälla och trevliga utan sårade mig, och börja om med ett tomt ark ~ och det känns så fantastiskt skönt. För en fördel med att ha levt fler år är att jag struntar fullkomligt i vad andra tycker om tänker, och jag har slutat sockra mina tankar och åsikter för att inte någon annan ska ta illa upp. Visst är det härligt med livserfarenhet!

Man kan inte gå omkring och vara rädd för "vad andra ska säga" hela livet, det förstör så mycket av det man själv tycker är roligt och vill göra. Min mamma oroade sig alltid mer för vad andra skulle tycka och säga ~ om henne ~ och det gjorde henne aldrig speciellt lycklig. Så har jag aldrig velat ha det...och ändå så har jag slösat bort massor av tid (och förmodligen möjligheter till ett roligare liv) på just det. Hur dum kan man vara egentligen. Tur att man blir klokare med åren...i alla fall de flesta av oss. 

Mod är också någonting som blir självklarare med åren, att våga, att gå andra vägar än de av andra utstakade. Visst har vi väl alla lite pionjäranda inom oss? Viljan att söka nya vägar framåt och välja någonting annat är "alla andra". Vilka är dessa "alla andra" förresten? Kan det vara så att det bara är någonting vi tror finns? För egentligen är vi ju alla individer med individuella drag och karaktärer och inte några kloner stöpta i exakt samma form. Det är rätt skönt att inse att man kommit fram till en period i livet när man inte längre behöver följa de där förutfattade uppfattningarna utan kan gör vad man själv vill och mår bra av istället....och det ska jag göra nu. Jag sak vara modig nog att röja min egen stig framåt till mitt eget bästa liv, och om någon inte gillar det ~ trist för den.  lol

Ha det bra och våga gå din egen väg ibland, så att du också mår riktigt bra med dig själv och ditt liv ~ på riktigt!

Ett nytt kapitel

  

Det regnar utanför fönstret och asfalten ligger blanksvart och det blänker i vattenpölarna som uppstått här och där. Det känns som om Moder Natur själv ställt till med storstädning när vindarna kommer i kastbyar och kastar regndropparna mot fönsterrutan så det smattrar. Men det känns bra att se regnet skölja bort pollen, damm och smuts och lämna den skira grönskan glänsande ren och med en fräsch doft av jord, gräs och gröna blad i luften. 

Jag vill också tvätta mig ren från det gamla nu, så att jag kan gå vidare mot en fräsch ny början utan gammalt "damm och smuts" som tynger ned och förhindrar det nya att komma in. 

Ålder är hur många år man har levat, gammal är en sinnesstämning ~ men inte min.

Vad har nu denna mening med någonting att göra, tänker ni kanske. Jo, i början av nästa månad fyller jag pensionär, men oavsett hur många år jag levt så kommer jag aldrig att känna mig gammal. Det är bara ett nytt kapitel i livet. Det är en bra inställning tycker jag. Prova den om ni inte redan gjort det. 

Ha det bra och var rädda om er.