Veckan 23 - 30 april

Den här veckans uppslag i min Happy Planner före jag börjat fylla i sidan. Jag har verkligen fastnat för det här sättet att planera... 

Min familjehistoria

Det här är min familjehistoria, två fattiga familjer med många barn och liten ekonomi... I båda försvann en förälder tidigt i mina föräldrars liv, min farfar gick bort i tbc när pappa var liten, min mormor dog i cancer 1939 när mamma var 15 år. Båda påverkades, fast på olika vis, av att en förebild försvann. 

Pappa växte upp i Hindås och var yngst i syskonskaran, och utan närvarande föräldrar fick syskonen klara sig bäst de kunde när farmor var borta och städade åt de bättre familjerna i bygden. Och de lyckades hamna i trubbel ofta...  Idag skulle pappa, förmodligen, fått diagnos ADHA eller Aspberger och fått hjälp och stöd och kunnat ha ett fullt normalt liv utan problem. Men istället ansågs han, och hans bror, vara ouppfostrade och oregerliga...och bara till besvär. I den värld han växte upp i, och när jag växte upp, var han bara en oduglig, värdelös,  opålitlig bråkmakare som bara ställde till med problem.Världen var sådan då, idag vet vi bättre.

Mamma växte upp i Stavnäs i Värmland och var näst äldst och äldsta dottern. Hon var intelligent och hade läshuvud som man sa förr, och skolläraren och prästen övertalade hennes föräldrar att låta henne läsa vidare, och ordnade så att hon skulle få studera i Karlstad när hon fyllt 16 år. Men i februari 1940 när 16-årsdagen kom hade hennes mamma gått bort - och hon förväntades stanna hemma och ta hand om sina syskon. Några studier blev det aldrig. 

Båda mina föräldrar påverkades i grunden av sin uppväxt. Pappa kom att bli en charmig, skämtsam, rolig person...som aldrig kunde förstå varför hans beteende retade upp människor och skapa rykten och problem. 

Mammas besvikelse över sina svikna drömmar gjorde henne bitter, avundsjuk och hennes benhårda stolthet gjorde att hon isolerade sig från andra...och vad andra skulle säga om henne blev viktigare än andras välfärd. 

Missförstå mig inte, jag älskade mina föräldrar, men min egen intuitiva intelligens gjorde också att jag redan som liten såg dem precis som de var....skadade av sina egna upplevelser, trasiga i en tid då det inte fanns varken förståelse eller verklig hjälp...

Jag är väl medveten om att min pappas beteende orsakade både problem för en del och ilska... Jag växte upp som hans dotter och därmed var jag också dömd. Men jag är inte och har aldrig varit min far. Jag är jag, mig själv. Men min pappa var inte elak, han hade bara aldrig fått lära sig de sociala koderna och reglerna och han förstod inte vad han gjorde fel.

Jag vet att många ansåg (trodde) att min mamma höll sig för sig själv för att hon "var märkvärdig", ansåg sig bättre än andra i underklassen i vår lilla stad. Men egentligen var det skammen över hur annorlunda, sämre, hennes liv var än hon planerat att det skulle bli som isolerade henne från andra. Hon kom aldrig riktigt över att hon tvingats avstå sina studier för att istället hjälpa sina yngre syskon få de liv hon skulle ha haft.

Som ung fanns det perioder när jag hatade mina föräldrar för hur deras personligheter påverkade mitt liv. Att mobbas pga min pappas uppförande, att få höra att jag var en sämre människa för att jag kom från en viss bakgrund, att vissa ansåg att min intelligens var bortkastad på någon som mig...att tvingas möta allt detta själv eftersom mamma inte ville dra någon uppmärksamhet till sig så att någon skulle prata bakom hennes rygg sen. 

Ja, det är klart att man skadas, får sår som ger ärr för livet. Men det ger också styrka. Kraft att vända sig bort från andras förutfattade åsikter och fördomar. Styrka att överleva. Och jag är tacksam mot er som mobbade mig, spred rykten och skitprat - för det lärde mig att inte döma andra utifrån någon annans åsikter, utan bilda mig en egen uppfattning. Det lärde mig att inte döma barn efter föräldrarnas rykte, eller föräldrar efter barnens uppförande. Jag lärde mig tolerans, att acceptera människor som de är istället för att försöka göra om dem till vad jag skulle vilja att de var. 

Och trots mina föräldrars fel och brister och den smärta de orsakade mig - så kan jag älska dem eftersom jag vet deras historia, vad som påverkade dem till att bli de människor de var. De var människor, varken mer eller mindre, som växte upp i en tid när fattiga människor inte hade så många alternativ, när vården inte hade den kunskap som finns idag...och de blev vad de blev på grund av den tiden. Och jag är tacksam för att de fanns för utan dem skulle inte jag finnas och ha den erfarenhet jag har. 

Så oavsett hur de människor du möter påverkar dig, så kom ihåg att de har sin egen historia som gjort dem till vad de är.

Och minns att

DEN FARLIGASTE AV VÅRA FÖRDOMAR ÄR TRON PÅ ATT VI INTE HAR NÅGRA

Ha en bra ny vecka allihop.

Irriterad...

Det irriterar mig (mot bättre vetande) när personer lägger upp inlägg på t ex Facebook som inbjuder till diskussion - och sedan blir arga när man inte håller med dem. Speciellt personer som själva gärna uttrycker sin åsikt "högt" och tydligt. Vi har både åsiktsfrihet och yttrandefrihet här - än så länge - så varför bli så otroligt irriterad på den som använder sig av detta när de inte håller med dig? Argumentera för din sak istället för att komma med överlägsna, nedlåtande och kränkande kommentarer. De visar bara din egen oförmåga att försvara dina inlägg, och jag undrar vad det beror på...

Happy Planner extensions

Så har min(a) Happy Planners växt i innehåll med dessa specialiserade tilläggssidor för att ha kontroll på hem, ekonomi, och det personliga välbefinnandet ~ och jag är helt fantastiskt förväntansfull inför att börja använda dem. Jag har helt klart hittat någonting som fungerar för mig, och det är jag både glad och tacksam för. 

Planering..?

"En önskan utan en plan ~ är bara en fantasi"

Att fantisera är inte det sämsta, det håller vår önskan vid liv och tydlig medan vi planerar för hur vi ska uppfylla den. För det går att förändra det nuvarande, en plan i taget. 

Fattigpensionärens verklighet..

Det har blivit kärvare att ha liten plånbok i vårt rika välfärdssverige. När TV rapporterar att matpriserna har gått upp runt 20% på ett år höjer knappt någon på ögonbrynen som handlat det senaste året ~ vi vet redan. Elpriset åker berg-och-dalbana, även för oss i hyresrätt, men det nämner man sällan när de höga elräkningarna diskuteras. Vi har dessutom nackdelen att (ibland) sitta fast med gammal kyl/frys och spis som gör åt mer energi, och vi måste ju också kunna förvara och tillaga vår mat ~ den vi har råd att inhandla till extrapris. Hyreshöjning har också vi fått, retroaktivt för första kvartalet på aprilhyran, och lite extra har de fått höja, de har ju också högre omkostnader... vilka dessa är vet säkert fastighetsbolaget men det märks inte mycket för hyresgästerna. Politiker käbblar om "elstöd", pristak på mat, och andra mer eller mindre vettiga och/eller fungerande metoder för att underlätta för de med låg inkomst, men inte kan de komma överens inte, och under tiden blir det allt svårare för den som är fattig att klara både räkningarna och hälsan. 

Hur var det han sa, Ulf Kristersson, för något år sedan? Något om att man ska inte ha så många år kvar när man slutat arbeta? Tja, han verkar få sin önskan uppfylld om lågkonjunkturen och inflationen fortsätter göra fattiga fattigare...ingen kan leva på ingenting någon längre tid. Kanske är det dags att vi lyckas hitta någon liten gnutta mod och jäklar anamma inom oss, och helt enkelt vägra finna oss längre....men vi är ju svenskar och vi gör inte så. Några modiga vikingar är vi nog inte längre. Istället letar vi vidare efter varor med kort datum och nedsatt pris och hoppas att pengarna räcker hela månaden den här gången. Men det blir inget extra till mello-finalen på lördag, eller något tandläkarbesök den här månaden heller trots att det gått bitar ur flera tänder, medicinen har ju blivit dyrare den också och då får tänder och ögon vänta för de hör ju tydligen inte till kroppen. Det blir lite så när politiker ska bestämma vad som räknas och inte. 

Men nu ska jag sluta gnälla och koka mig lite makaroner, de hade extrapris på det förra veckan, och en korvbit har jag nog kvar i kylen tror jag... Ha en trevlig fredagkväll där ute i stugorna. Jag hoppas många har vedspis, och öppen spis eller kamin...nu när vintern vägrar släppa taget, så ni håller värmen utan att öka elräkningen.

Diverse tankar

Det har redan blivit mars och det känns om tiden bara flyger förbi...men om det får våren att komma fortare så... Ärligt talat, börjar inte ni också känna att det är dags nu? Ljuset börjar återvända, vi har haft några vårvärma dagar den här veckan, och jag börjar längta efter lite grönska där ute, lite färg i form av vårblommor. Jag är redo för förändring.

Har ni också märkt att sociala medier plötsligt blivit uppdelade i två läger pga kriget i Ukraina? Ett som ställer sig bakom ukrainas kamp för sin rätt att själva välja väg och irriterat undrar när EU/USA/Nato ska sätta stop för den där Putin...och ett som plötsligt börjat förneka Rysslands ansvar i det hela och oavbrutet delar "den sanna bilden" ~ hämtad i ryska statliga media och ryssvänliga sidor, dvs hur överlägsna ryska styrkor är och hur minst en halv miljon ukrainska pojkar har dödats av ryska armén, plus hur hjärntvättade vi är av USA som naturligtvis är de som verkligen startat kriget... Jag har kallats hjärndöd, faktaförnekare, rysshatare, natokramare, faktaresistent idiot, och en del annat som inte lämpar sig i tryck, men jag förbehåller mig rätten att bilda mig en egen åsikt och står för den. Det var förresten ett intressant inslag på Nyhetsmorgon (TV4) om orsakerna bakom vår flera hundra år gamla misstänksamhet mot Ryssland som jag verkligen tycker att alla dessa som "bara säger sanningen i detta" borde se...fast de tittar ju inte på svenska nyheter eftersom de är styrda av USA, Nato, CIA mm.. Och det blev ett långt stycke om den saken, men det irriterar mig att plötsligt ses som fiende bara för att jag inte anser att Ryssland faktiskt behöver försvara sig mot ett land som inte är ett hot. Därav texten i bilden ovanför. Det här är mitt liv, min historia, min bok...och jag undanber mig redigering från någon annan när jag skriver den. Tack!

Jag hade tänkt lägga in ett foto på vårtecken, hasseln har hängen, men det får bli nästa gång...jag har en känsla av att vi kommer att behöva lite uppmuntran då vädret ska bli mer vinter än vår igen ~ säger väderprognosen. Och kom ihåg att ingen har rätt att skriva din historia ~ utom du.

Vårlängtan

Helt ärligt, jag börjar bli less på "vintern" nu. Det är ju ingen riktig vinter. Ena dagen är det snöyra, nästa skiner solen och det känns som vår i luften... Jag längtar efter milda vårvindar, vårblommor i rabatterna, och doften av jord och grönt från den vaknande naturen.... Sedan får det gärna fortsätta vara vår fram till nästa riktiga vinter....om det blir någon igen.

Skapa sitt eget liv

Jag använder faktiskt min Happy Planner. Nästa vecka är redan klar att börja fyllas i, mer eller mindre, och jag älskar den mer och mer för varje vecka. Alla är vi ju olika, och jag behöver utrymme för att dekorera min kalender för att använda den, och jag är tacksam för att jag hittat någonting som fungerar för mig.

Ute tittar stjärnor, och en blek måne, ner på oss denna morgon, lätt skymda av tunna molnslöjor som drar förbi, och jag hoppas att vi får se solen åtminstone en stund på dagen. Jag är rätt utled på det här vädret som aldrig kan bestämma sig för om det ska vara vinter eller vår. Någon annan som känner likadant? Jag har ingenting emot vintern ~ när den är som vinter ska vara, och jag har egentligen inget emot en mild och grön vinter heller...men det här växlandet mellan kallt och snö och milt och tö, det klarar jag mig utan. Det är varken bra för humöret eller hälsan...

För att byta ämne, jag hittade den här bilden bland mina "minnen" på Facebook, och jag kände direkt att det här är exakt vad jag känner också. Det här är mitt liv, min historia, och jag är inte intresserad av att någon annan försöker redigera det och tala om för mig hur jag ska leva det ~ vid min ålder. Känner ni likadant ibland? Att andra gärna vill "skriva er historia" så att den passar deras livssyn? 

"Ålder är en siffra som talar om hur många år du har levt, gammal är ett sinnestillstånd ~ men inte mitt." Så jag fortsätter vara ung länge till.

Rosa är min färg

Rosa är mer än en färg, det är en attityd ~ och jag är definitivt rosa... Rosa, liksom alla pasteller, är känslan av vår för mig...och våren och försommaren är min tid. Jag tycker egentligen om alla årstider för deras speciella egenskaper och gåvor, men våren är kanske ändå lite speciell. Det är en tid av pånyttfödelse och en ny början, mer än det nya året, och det ger en känsla av hopp...om någonting nytt och bättre än det som var. 

Morgonhimlen skiftar också i rosa där solen är på väg upp. Kanske naturen också väljer en rosa attityd...precis som nästa vecka i min planner.  :-) 

Nästa vecka ser rätt tom ut...men bara tills jag har fyllt i det jag vet att jag ska/vill göra och hinna med. Jag älskar att dekorera sidorna (det har jag inte gjort än), och jag älskar hur mycket mer kontroll jag har över min tid nu när jag har en planner som jag faktiskt öppnar och tittar i varje dag. Livet är faktiskt enklare och roligare när man kan planera lite...Det här är mitt bästa köp på länge... (ja, jag är lite tjatig om min Happy Planner, scrolla vidare )

Hallå Februari

Så var det en ny månad och nya möjligheter som väntar på att bli upptäckta. Det är fortfarande vinter, men vädret verkar inte kunna bestämma sig för om det ska följa årstiden eller springa i förväg mot våren. Jag skulle definitivt föredra att det lugnar sig och låter vintern vara vinter, men det är ju bara min åsikt. Men visst är det mysigt att tända ljus och kura i soffan med en mugg värmande te och se ut på snöflingor som virvlar omkring utanför..? Eller att tillbringa en stillsam kväll med en bra bok ~ utan att ha dåligt samvete för att man inte är ute i det varma vädret... Februari låter oss gömma oss inomhus i våra lyor och drömma och planera...för en lycklig framtid.

Min Happy Planner har visat sig vara en välsignelse när jag nu "planerar för ett lyckligt liv", och trots det, för en pensionär som mig, höga priset så är den värd varenda krona jag lägger ut och mer. En planner fungerar bara om man faktiskt öppnar den, och det gör jag med den här ~ varje dag. Det är ännu en anledning till att jag ser fram mot denna månad ~ jag kan äntligen hålla ordning på både tider, planer, önskningar och allt annat. Allt jag behöver nu är mer stickers för att göra den ännu roligare att använda.  

Det är nästa veckas uppslag på bilden förresten... den här veckan har jag redan börjat skriva i, och en del saker är privata och de vill jag inte dela med alla... Men hur du än planerar din Februari så hoppas jag att månaden ger dig allt du önskar och mer.

Solnedgång och vardagsmirakel

Gårdagens solnedgång med färger som kameran inte riktigt kan återge. Det är en av de saker som gör mig lycklig och glad (och får mig att önska mig en bättre kamera), och det är ett av de vardagsmirakel som vi kan njuta av alldeles gratis. Vi behöver uppleva många sådana stunder. Och egentligen är varje dag fylld av vardagsmirakel och små underverk, vi är bara för upptagna och jäktade för att ta oss tid att lägga märke till dem. Jag tror uppriktigt att vi skulle må mycket bättre om vi stannade upp lite och noterade dem, till och med letade efter dem... Kanske kan vi förbättra livskvaliteten för oss själva ~ och andra ~ ett vardagsmirakel i taget...? Ingen har ju något att förlora på att prova, eller hur?

Mer Happy Planner

Jag planerade inte att göra något inlägg om Happy Planners idag, men jag tänkte visa skillnaden på layout i mina två planners, "Frosted Cover Colorful Safari" ( de översta bilderna) och "Colorful Safari Animal Prints (de nedre bilderna): de översta 3 bilderna är från min nya och de under fotot på pärmarna är från den första. Jag gillar bägge eftersom de fungerar för olika slags planering och jag tänker använda den första jag köpte för "hälsa och välmående" för att hålla koll på vätskeintag (jag glömmer lätt att dricka tillräckligt), mediciner, att jag rör på mig, osv. Den nya kommer jag att använda ungefär som en vanlig kalender men med plats för dekorationer (filofaxen fungerar dåligt till det) då jag vet att det är vad som inspirerar mig till att öppna den varje dag och hålla koll på vad jag behöver/vill göra. Vi får väl se hur det fungerar...men det ska nog bli bra. Planera är något jag vet att jag är bra på ~ och nu kanske det kan bli mer än teori också  ;-)

Ny Happy Planner

Min nya Happy Planner plus stickersboken "Blushin' It" kom idag och jag är så redo att börja planera mitt liv på allvar (och inte nedklottrat på papperslappar som bara förvinner), eller i filofaxen som inte har plats att skriva i, och få lite ordning på...det mesta faktiskt. 

Jag har börjat göra iordning veckans sidor, och fyllt i en del efter att jag tog fotot, och det känns som att det här är vad som fungerar för mig. Fast jag kommer att behöva fler stickers för att kunna variera lite.  ;-)

Min andra planner, med månadslayout, var inte ett bortkastat köp trots att den inte fungerade för att planera dagarna, utan får nytt liv som hälso- och friskvårdsplanner eftersom listorna fungerar för det. 

Det här känns som början på någonting bra, en förändring till ett enklare, friskare och roligare liv...och jag är tacksam.

Planerar för framtiden

Jag har inte fått de stickers jag beställde än ~ så jag använde gamla i guld och silver som jag hade liggande (från scrapbooking och kort) och det är en bra början. Jag börjar tycka bättre och bättre om att planera sedan jag köpte en Happy Planner, det passar min personlighet bättre att kunna dekorera sidorna också, och jag tittar faktiskt i den. Det är ju hela vitsen med en planner...inte sant?

I morgon har jag tandläkartid för att börja dra ut tänderna så jag kan få proteser istället. Mina tänder har varit dåliga länge (sedan uppväxten faktiskt då man upptäcker lodräta sprickor i emaljen), och jag är glad åt att äntligen få detta gjort. Kanske det är "ärftligt" då mamma hade "löständer" redan när hon var 37-38 år...eller i alla fall i den mån fattigdom är ärftligt, då moderns kost påverkar tandanlagen hos det ofödda barnet och jag tror inte mamma hade råd att äta så näringsriktigt. Nåja nu ska det bli gjort i alla fall och snart kan jag äta vad jag vill igen, och jag är tacksam för små underverk.

Jag fortsätter planera för förändringar i mitt liv och känner mig positiv till en fantastisk framtid ~ som den jag är. Det är bättre att vara den bästa möjliga versionen av sig själv än en dålig kopia av någon annan. 

Word of the year

Mina "Word of the year" för detta år.  

Förändring är ett naturligt nästa steg för mig nu känner jag, och jag hoppas att den förändringen ska leda till ett överflöd av glädje, lycka, och allt som är gott. Vad som sedan utgör ett gott liv är (som tur är) olika för olika människor... 

Vad är ditt ledord för detta år? Vad vill du satsa på att skapa i ditt liv nu? 

Att välja lycka

Vad gör mig lycklig? Jag har upptäckt att det är olika saker vid olika tillfällen, och årstider, men att det i grunden handlar om hur jag väljer att se på saker. Jag älskar att se på snöflingorna som virvlar runt i dans på sin väg ner från molnen ~ men inte en dag när jag har ärenden som måste uträttas och jag måste ner på byn. Samma sak med regn, det är uppfriskande och härligt, om jag kan njuta av det utan att gå ut. 

Annat som gör mig lycklig...är doften av vår (jord, grönt, vårensblommor), syrener, schersmin, och liljekonvalj...måsarna gälla skriande som talar om att nu är vintern definitivt över...ljudet av vågor och doften av vatten (det är någonting jag saknar här)...att se solens första strålar en rofylld sommarmorgon, och höra fåglarnas morgonkonsert...att sitta på en uteservering en sommarkväll och se på människor som passerar...en skogspromenad (utom kanske på vintern)...höstens eldfängda symfoni av färger...och mycket mycket mer. 

Att vara lycklig är ett val vi gör, och jag väljer (medvetet) att söka efter det som gör mig glad och lycklig eftersom det gör livet så mycket roligare att leva.

Vad gör dig lycklig? 

Morgonfunderingar

Det är aldrig för sent att välja att vara lycklig...för det är ett val man gör, varje morgon när man vaknar. I slutet av förra året när jag funderade över vad jag vill att 2023 ska bli för mig så bestämde jag mig för att jag ska vara lycklig. Jag kan inte påverka eller styra andras beteende, eller vad som pågår i världen runt omkring oss ~ men jag kan välja hur jag ska hantera det som händer i mitt liv, och jag kan välja att vara lycklig för allt som är bra och fungerar i mitt liv. Och det gör jag. Innebär det att allt är perfekt i mitt liv? Knappast. Mitt liv är precis som de flesta andras liv just nu fullt av osäkerheter, oro över höga levnadskostnader, funderingar över vad jag (som fattigpensionär) faktiskt kan dra in på (hyran måste ju betalas, och elräkningen, och mat måste man ha för att överleva...) och det är bara att konstatera att pensioner mm inte räknas upp efter de faktiska kostnadsökningar. Så vad kan man göra? Svar: man kan välja att vara lycklig och skapa det liv man önskar sig ändå. För allt handlar i grund och botten om inställning, till sig själv och framförallt vad man anser sig vara värd, till allt man har och till sin omgivning...men mest om sig själv och om man tror att man är värd mer. Jag har insett att jag egentligen är lycklig, trots att jag är fattig, och kanske för att jag väljer det och medvetet söker efter små underverk och vardagsmirakel varje dag. Visst, jag har också dåliga dagar men jag låter dem inte längre ta över och kasta mig tillbaka in i gamla negativa tankemönster...och nu känner jag mig redo att börja skapa det som jag önskar fanns i mitt liv. 

Livet börjar nu

Att vara lycklig är ett val, och det är aldrig för sent att skapa ett lyckligt liv. Det tror jag på. Så detta år tar jag ytterligare steg mot att skapa mitt lyckliga liv, utifrån vem jag är och vad jag vill. Livet börjar vid 65, och jag tänker leva ett liv som gör mig lycklig från och med nu...så det är vad jag planerar för. 

Ett tomt ark

Jag älskar att öppna en ny skrivbok/kalender, och se den tomma sidan som väntar på att fyllas med tankar, idéer, drömmar och små och stora mål... Jag undrar vilka äventyr denna planner kommer att hjälpa mig planera och uppleva...? Vilka mål den kommer att hjälpa mig nå..? En månad i taget planerar, och förändrar, jag mitt liv till ett liv jag mår bra av att leva...och som gör mig lycklig. Är inte det ett mål alla borde sträva efter att uppnå?

Min nya Happy Planner

Jag hämtade paketet med min Happy Planner igår och ser fram emot att börja använda den till att "få ordning" på tillvaron. Jag hade aldrig ens hört talas om Happy Planner förrän strax innan jul då jag köpte en ny mobil och en video dök upp i Youtube-flödet, men jag insåg snabbt att det här var en perfekt kalender för mig. Jag är en sådan där person som vill dekorera mina böcker (dagboken har nästan lika mycket stickers som text) och i den här sortens kalender finns gott om plats för dekoration, den är gjord för att dekoreras, till skillnad från min gamla trogna Filofax. En ny kalender för en ny fas i mitt liv, och det känns som någonting bra, och jag ser fram emot att använda den ~ på mitt eget sätt.

Morgonstund för ett positivare liv

Det är tidig morgon och jag har precis satt mig ner för att skriva i min tacksamhets-/idéer-/tankar-/önskningar-/drömmardagbok, något jag gör varje morgon eftersom det hjälper mig börja dagen med positiva förväntningar och känslor. Det är ingen dagbok i den mening att jag skriver om varje liten händelse i mitt liv utan mer en karta till vem jag är nu, och vad jag vill att mitt ska vara, därav önskningarna och drömmarna om det som inte är på plats riktigt än. När jag tänker efter så har den också varit ett redskap för att göra upp med mitt förflutna så att jag har kunnat släppa det och gå vidare, vilket är rätt fantastiskt. Jag insåg inte helt hur mycket vissa händelser och upplevelser påverkat mig, och fortfarande kontrollerade mina tankemönster förrän jag började skriva ner det i dagboken, men det var skrämmande att inse hur saker som skett i min barndom fortfarande påverkade min (undermedvetna) syn på mig själv och mitt värde (som människa). Men det hjälpte mig frigöra mig från det förflutna och ta tillbaka min kraft till mig själv så att jag kan påbörja ett nytt kapitel i min historia... Så därför börjar jag varje dag med en stunds dagdrömmande med pennan i hand ~ och det fungerar för mig.

Vinterbild i vinterväder

Snön gör allt vackrare...t o m en risig rabattväxt.

Jag försöker ta lite bilder nästan varje gång jag går ut, och även om inte alla blir så bra ~ eller intressanta för någon annan än mig ~ så känns det fantastiskt att ha en kamera igen och jag är så tacksam för min nya mobil. Jag blev aldrig fotograf som jag ville, eftersom man på den tiden använde film i kameran och jag var allergisk mot framkallningsvätskan visade det sig.... Idag när kameror är digitala hade jag hittat en väg att uppfylla min dröm, det är jag säker på, men då kändes det omöjligt och jag packade undan drömmen. Men fortsätter "leka" med kameran när jag har en gör jag fortfarande... 

De lovade snö igår, och snö fick vi. Jag tillhör det utdöende släkte som tycker att vintern ska vara snövit och inte grön och regnvåt så jag älskar det, även om det blir besvärligt att ta sig ut. Här är uppförsbacke var man än går, åt det ena hållet eller det andra, och i mitt fall på vägen hem, vilket är mindre roligt när man har handlat t ex...men det går. Och vintern varar så få månader, ibland bara några veckor, och är så vacker med lite snö... Idag tänker jag njuta av vår vita vintervärld och känna mig glad och tacksam för att naturen ibland kan bjuda på överraskande skönhet i det enkla bara vi tar oss tid att stanna upp och se oss omkring. Det borde vi göra oftare, med eller utan kamera...

Leva...eller bara överleva..?

En bra mening för att uttrycka årets fokus, för mig i alla fall, och jag misstänker att det är vad vi alla känner även om inte alla säger det högt. Vi vill leva ~ inte bara överleva. För det är skillnad. Att överleva, existerar, är inte detsamma som att verkligen leva, det vet alla som levt i en situation där de inte haft möjlighet att följa sina drömmar och utvecklas till vad de verkligen är avsedda att vara. Att överleva handlar om just det, att på något sätt få tillvaron att gå ihop ~ även om det känns som man går sönder inuti när man tvingas avstå från det som ger mening åt livet. 

Så när jag gjorde en översyn av mitt liv inför detta nya år så insåg jag att det är det här jag verkligen vill nu. Jag vill leva ~ inte bara överleva från dag till dag. Det är mitt fokus detta år. Att göra mer av vad som gör mig lycklig, av vad som inspirerar mig och ger mitt liv mening, inte vad någon annan tycker att jag kan nöja mig med eller vad de anser passar någon som mig, utan vad som får mig att känna att jag verkligen lever. 

Vad får er att känna att ni lever och inte bara överlever? Följer ni era drömmar ~ eller låter ni drömmarna blekna medan ni väntar på rätt tillfälle? 
 

Nytt år, nya planer

Det är ett nytt år, och det är dags att se över mina mål, för året men också för månaden, ja till och med för dagen. Jag har varit bra på att sätta upp mål tidigare ~ men sämre på att följa upp och genomföra målen. Det finns egentligen inga ursäkter, annat än ett inlärt tankemönster från barndomen om att jag inte får lyckas och få det bättre än mamma (ansåg att hennes liv blivit ~ och det var inte mycket värt i hennes egna ögon). Naturligtvis hade hon inte rätt, varken angående sitt eget liv, eller rätten att försöka hindra mig från att skapa mitt eget liv, men som barn påverkas man av sina föräldrar, på gott och ont.

Men i alla fall.... Att sätta upp mål...

 Mina (huvud)mål för 2023 är hälsa, bostad, och ekonomi, och jag vill göra dem så enkla som möjligt både att hålla koll på och följa, så jag har börjat dela upp dem i delmål för varje månad och med en del underkategorier. 

Hälsa

Jag har de senaste 2 åren haft problem med högtblodtryck, från ett konstant lågt 120/70 till plötsligt betydligt högre, och medicinerna hjälper inte så bra som jag eller läkaren vill. Sedan i somras har jag också haft problem med "allergi"-utslag och vad som mest ser ut som brännskador på benen och armarna som ingen av de salvor eller piller jag fått hjälper mot. Så ett av mina mål inom hälsa är att hitta en läkare som vill göra en riktig utredning så vi får veta orsaken till  problemet. 

Ett annat mål är att göra förändringar i livsstil för att ge kroppen bästa möjliga förutsättningar för att läka sig själv.

Hem

Just nu vill jag hitta en annan bostad som bättre passar vår nuvarande situation, vilket är svårt då jag har låg pension och dottern bara får försörjningsstöd, och hyresvärdar ställer höga krav på hyresgäster ekonomi idag. Sedan behöver vi bo nära vården pga dotterns ME som gör att hon inte klarar långa transporter. (Vi bor ca 5 -10 minuters promenad från vårdcentralen och sjukhuset nu och det är det mest positiva här.) Men en del av att planera är ju att hitta lösningar så...

Ekonomi

Min pension kan jag inte göra någonting åt, den är redan bestämd utifrån den inkomst jag haft tidigare, så det jag kan göra är att se över utgifterna och hitta sätt att minska dem ~ om och där det är möjligt. Det här är den kategori där jag ännu inte riktigt gjort klart utan fortfarande funderar på lösningar. Men de kommer, det är jag säker på.