Veckan 23 - 30 april

Den här veckans uppslag i min Happy Planner före jag börjat fylla i sidan. Jag har verkligen fastnat för det här sättet att planera... 

Min familjehistoria

Det här är min familjehistoria, två fattiga familjer med många barn och liten ekonomi... I båda försvann en förälder tidigt i mina föräldrars liv, min farfar gick bort i tbc när pappa var liten, min mormor dog i cancer 1939 när mamma var 15 år. Båda påverkades, fast på olika vis, av att en förebild försvann. 

Pappa växte upp i Hindås och var yngst i syskonskaran, och utan närvarande föräldrar fick syskonen klara sig bäst de kunde när farmor var borta och städade åt de bättre familjerna i bygden. Och de lyckades hamna i trubbel ofta...  Idag skulle pappa, förmodligen, fått diagnos ADHA eller Aspberger och fått hjälp och stöd och kunnat ha ett fullt normalt liv utan problem. Men istället ansågs han, och hans bror, vara ouppfostrade och oregerliga...och bara till besvär. I den värld han växte upp i, och när jag växte upp, var han bara en oduglig, värdelös,  opålitlig bråkmakare som bara ställde till med problem.Världen var sådan då, idag vet vi bättre.

Mamma växte upp i Stavnäs i Värmland och var näst äldst och äldsta dottern. Hon var intelligent och hade läshuvud som man sa förr, och skolläraren och prästen övertalade hennes föräldrar att låta henne läsa vidare, och ordnade så att hon skulle få studera i Karlstad när hon fyllt 16 år. Men i februari 1940 när 16-årsdagen kom hade hennes mamma gått bort - och hon förväntades stanna hemma och ta hand om sina syskon. Några studier blev det aldrig. 

Båda mina föräldrar påverkades i grunden av sin uppväxt. Pappa kom att bli en charmig, skämtsam, rolig person...som aldrig kunde förstå varför hans beteende retade upp människor och skapa rykten och problem. 

Mammas besvikelse över sina svikna drömmar gjorde henne bitter, avundsjuk och hennes benhårda stolthet gjorde att hon isolerade sig från andra...och vad andra skulle säga om henne blev viktigare än andras välfärd. 

Missförstå mig inte, jag älskade mina föräldrar, men min egen intuitiva intelligens gjorde också att jag redan som liten såg dem precis som de var....skadade av sina egna upplevelser, trasiga i en tid då det inte fanns varken förståelse eller verklig hjälp...

Jag är väl medveten om att min pappas beteende orsakade både problem för en del och ilska... Jag växte upp som hans dotter och därmed var jag också dömd. Men jag är inte och har aldrig varit min far. Jag är jag, mig själv. Men min pappa var inte elak, han hade bara aldrig fått lära sig de sociala koderna och reglerna och han förstod inte vad han gjorde fel.

Jag vet att många ansåg (trodde) att min mamma höll sig för sig själv för att hon "var märkvärdig", ansåg sig bättre än andra i underklassen i vår lilla stad. Men egentligen var det skammen över hur annorlunda, sämre, hennes liv var än hon planerat att det skulle bli som isolerade henne från andra. Hon kom aldrig riktigt över att hon tvingats avstå sina studier för att istället hjälpa sina yngre syskon få de liv hon skulle ha haft.

Som ung fanns det perioder när jag hatade mina föräldrar för hur deras personligheter påverkade mitt liv. Att mobbas pga min pappas uppförande, att få höra att jag var en sämre människa för att jag kom från en viss bakgrund, att vissa ansåg att min intelligens var bortkastad på någon som mig...att tvingas möta allt detta själv eftersom mamma inte ville dra någon uppmärksamhet till sig så att någon skulle prata bakom hennes rygg sen. 

Ja, det är klart att man skadas, får sår som ger ärr för livet. Men det ger också styrka. Kraft att vända sig bort från andras förutfattade åsikter och fördomar. Styrka att överleva. Och jag är tacksam mot er som mobbade mig, spred rykten och skitprat - för det lärde mig att inte döma andra utifrån någon annans åsikter, utan bilda mig en egen uppfattning. Det lärde mig att inte döma barn efter föräldrarnas rykte, eller föräldrar efter barnens uppförande. Jag lärde mig tolerans, att acceptera människor som de är istället för att försöka göra om dem till vad jag skulle vilja att de var. 

Och trots mina föräldrars fel och brister och den smärta de orsakade mig - så kan jag älska dem eftersom jag vet deras historia, vad som påverkade dem till att bli de människor de var. De var människor, varken mer eller mindre, som växte upp i en tid när fattiga människor inte hade så många alternativ, när vården inte hade den kunskap som finns idag...och de blev vad de blev på grund av den tiden. Och jag är tacksam för att de fanns för utan dem skulle inte jag finnas och ha den erfarenhet jag har. 

Så oavsett hur de människor du möter påverkar dig, så kom ihåg att de har sin egen historia som gjort dem till vad de är.

Och minns att

DEN FARLIGASTE AV VÅRA FÖRDOMAR ÄR TRON PÅ ATT VI INTE HAR NÅGRA

Ha en bra ny vecka allihop.

Irriterad...

Det irriterar mig (mot bättre vetande) när personer lägger upp inlägg på t ex Facebook som inbjuder till diskussion - och sedan blir arga när man inte håller med dem. Speciellt personer som själva gärna uttrycker sin åsikt "högt" och tydligt. Vi har både åsiktsfrihet och yttrandefrihet här - än så länge - så varför bli så otroligt irriterad på den som använder sig av detta när de inte håller med dig? Argumentera för din sak istället för att komma med överlägsna, nedlåtande och kränkande kommentarer. De visar bara din egen oförmåga att försvara dina inlägg, och jag undrar vad det beror på...

Happy Planner extensions

Så har min(a) Happy Planners växt i innehåll med dessa specialiserade tilläggssidor för att ha kontroll på hem, ekonomi, och det personliga välbefinnandet ~ och jag är helt fantastiskt förväntansfull inför att börja använda dem. Jag har helt klart hittat någonting som fungerar för mig, och det är jag både glad och tacksam för. 

Planering..?

"En önskan utan en plan ~ är bara en fantasi"

Att fantisera är inte det sämsta, det håller vår önskan vid liv och tydlig medan vi planerar för hur vi ska uppfylla den. För det går att förändra det nuvarande, en plan i taget. 

Fattigpensionärens verklighet..

Det har blivit kärvare att ha liten plånbok i vårt rika välfärdssverige. När TV rapporterar att matpriserna har gått upp runt 20% på ett år höjer knappt någon på ögonbrynen som handlat det senaste året ~ vi vet redan. Elpriset åker berg-och-dalbana, även för oss i hyresrätt, men det nämner man sällan när de höga elräkningarna diskuteras. Vi har dessutom nackdelen att (ibland) sitta fast med gammal kyl/frys och spis som gör åt mer energi, och vi måste ju också kunna förvara och tillaga vår mat ~ den vi har råd att inhandla till extrapris. Hyreshöjning har också vi fått, retroaktivt för första kvartalet på aprilhyran, och lite extra har de fått höja, de har ju också högre omkostnader... vilka dessa är vet säkert fastighetsbolaget men det märks inte mycket för hyresgästerna. Politiker käbblar om "elstöd", pristak på mat, och andra mer eller mindre vettiga och/eller fungerande metoder för att underlätta för de med låg inkomst, men inte kan de komma överens inte, och under tiden blir det allt svårare för den som är fattig att klara både räkningarna och hälsan. 

Hur var det han sa, Ulf Kristersson, för något år sedan? Något om att man ska inte ha så många år kvar när man slutat arbeta? Tja, han verkar få sin önskan uppfylld om lågkonjunkturen och inflationen fortsätter göra fattiga fattigare...ingen kan leva på ingenting någon längre tid. Kanske är det dags att vi lyckas hitta någon liten gnutta mod och jäklar anamma inom oss, och helt enkelt vägra finna oss längre....men vi är ju svenskar och vi gör inte så. Några modiga vikingar är vi nog inte längre. Istället letar vi vidare efter varor med kort datum och nedsatt pris och hoppas att pengarna räcker hela månaden den här gången. Men det blir inget extra till mello-finalen på lördag, eller något tandläkarbesök den här månaden heller trots att det gått bitar ur flera tänder, medicinen har ju blivit dyrare den också och då får tänder och ögon vänta för de hör ju tydligen inte till kroppen. Det blir lite så när politiker ska bestämma vad som räknas och inte. 

Men nu ska jag sluta gnälla och koka mig lite makaroner, de hade extrapris på det förra veckan, och en korvbit har jag nog kvar i kylen tror jag... Ha en trevlig fredagkväll där ute i stugorna. Jag hoppas många har vedspis, och öppen spis eller kamin...nu när vintern vägrar släppa taget, så ni håller värmen utan att öka elräkningen.

Diverse tankar

Det har redan blivit mars och det känns om tiden bara flyger förbi...men om det får våren att komma fortare så... Ärligt talat, börjar inte ni också känna att det är dags nu? Ljuset börjar återvända, vi har haft några vårvärma dagar den här veckan, och jag börjar längta efter lite grönska där ute, lite färg i form av vårblommor. Jag är redo för förändring.

Har ni också märkt att sociala medier plötsligt blivit uppdelade i två läger pga kriget i Ukraina? Ett som ställer sig bakom ukrainas kamp för sin rätt att själva välja väg och irriterat undrar när EU/USA/Nato ska sätta stop för den där Putin...och ett som plötsligt börjat förneka Rysslands ansvar i det hela och oavbrutet delar "den sanna bilden" ~ hämtad i ryska statliga media och ryssvänliga sidor, dvs hur överlägsna ryska styrkor är och hur minst en halv miljon ukrainska pojkar har dödats av ryska armén, plus hur hjärntvättade vi är av USA som naturligtvis är de som verkligen startat kriget... Jag har kallats hjärndöd, faktaförnekare, rysshatare, natokramare, faktaresistent idiot, och en del annat som inte lämpar sig i tryck, men jag förbehåller mig rätten att bilda mig en egen åsikt och står för den. Det var förresten ett intressant inslag på Nyhetsmorgon (TV4) om orsakerna bakom vår flera hundra år gamla misstänksamhet mot Ryssland som jag verkligen tycker att alla dessa som "bara säger sanningen i detta" borde se...fast de tittar ju inte på svenska nyheter eftersom de är styrda av USA, Nato, CIA mm.. Och det blev ett långt stycke om den saken, men det irriterar mig att plötsligt ses som fiende bara för att jag inte anser att Ryssland faktiskt behöver försvara sig mot ett land som inte är ett hot. Därav texten i bilden ovanför. Det här är mitt liv, min historia, min bok...och jag undanber mig redigering från någon annan när jag skriver den. Tack!

Jag hade tänkt lägga in ett foto på vårtecken, hasseln har hängen, men det får bli nästa gång...jag har en känsla av att vi kommer att behöva lite uppmuntran då vädret ska bli mer vinter än vår igen ~ säger väderprognosen. Och kom ihåg att ingen har rätt att skriva din historia ~ utom du.