Svensk sommar...och storstädning

Det är typiskt svenskt sommarväder ute, och himlen över oss skiftar i 50 nyanser av grått och luften är svalare än vanligt, men inget regn ~ än. Alltid något... Fast egentligen spelar det ingen roll för jag har börjat rensa ut och röja upp och städa. Det är välbehövligt, minst sagt, för saker har mest fått gå på krypfart här de senaste åren. Men nu ska det bli gjort i alla fall, och jag känner mig redo att släppa taget om allt som jag inte älskar och/eller behöver för att livet ska fungera enkelt och smidigt. Och ska jag vara ärlig så känns det förbaskat skönt att ha nått hit! ;-) 

Jag är nu en list-människa, utöver att jag är bra på att komma på idéer och lösningar, och jag gillar att planera...och det har hittills varit lite av problemet ~ jag planerar att göra saker och hur de ska göras...men sedan kommer det alltid någonting emellan innan det blir gjort. Men inte den här gången. Absolut inte! Nu ska allt som jag inte längre älskar, eller som inte längre fyller någon funktion, bort (om det inte behövs för att tillvaron ska fungera förstås) så det blir plats för det jag verkligen vill ha omkring mig, sådant som gör mig lycklig. Men mer om det längre fram.

För att skapa verkliga förändringar måste vi ge oss tillåtelse att drömma. Utan drömmar sker ingen förändring, för om vi inte kan drömma kan vi inte heller föreställa oss det vi verkligen vill ha och göra. Utan drömmar vet vi inte vad vi måste förändra för att kunna leva det liv vi önskar.

Vad jag drömmer om? Just nu att allt rensande och och städande redan var gjort. Fast å andra sidan kan man ju se det som en slags skattjakt också. Vem vet vad som hamnat längst in i skåp och lådor och som jag glömt bort? Ibland får man ta till Mary Poppins' metoder för att få saker gjorda ~ och det fungerar också. Bara det blir gjort så är det väl inte så viktigt hur....

Ibland måste man storstäda i hjärnkontoret också, eftersom gamla inlärda tankemönster och självbilder är det som gör att man håller fast vid saker som inte skänker glädje och lycka ~ det duger åt mig, tänker vi och upprepar någon annans värdering av oss. Men varför ska jag nöja mig överhuvudtaget och med någonting jag egentligen inte ens gillar? Dags att rensa ut de där tokigheterna också. Må vara att jag numer räknas in bland landets fattigpensionärer, men för den skull behöver jag väl inte avstå från att leva!?! Dumheter! Nåja, nu har jag i alla fall städat bort det mesta gamla dammet från andras åsikter om mitt värde och är redo att själv bestämma vad jag är värd och hur jag vill ha det från och med nu. Och det är jag djupt och innerligt tacksam för!

Ha det bra, vad ni än har för väder, och tillåt er själva må bra med den ni är. 

 

Förvirrande tankar i julikvällen...

 Det börjar bli kväll och ute växlar vädret mellan solsken och mörka åskmoln med tillhörande regnskurar. En typisk svensk sommar... eller åtminstone som vi vant oss vid att sommaren ofta är här i vårt land. Själv känner jag mest tacksamhet för att vi har fått ännu en "normal" sommar efter förra månadens extremvärme. Det kan bli för mycket av det goda också...i alla fall när man bor högst uppe för en backe som börjar nere vid Fryken och klättrar genom hela Torsby och upp hit. Nope, jag är ingen vän av långa uppförsbackar, det är bara att konstatera. Nästa gång jag flyttar ska det vara till en ort utan sådana.

Två av lägenheterna i trappan byter hyresgäster, nya flyttar in i lägenheten mittemot, och gamla grannar flyttar ut och lämnar både område och ort för nytt som passar dem bättre. En liten del inom mig tittar med viss avundsjuka på när de lastar bilen och kör iväg lass efter lass...men jag vet vart de ska flytta och det är inte en ort som passar oss, tyvärr. Men jag önskar dem lycka till eftersom det är rätt för dem. Jag önskar att det är min tur nästa gång....och önska får man ju, det kostar ingenting. Men det är faktiskt dags att dra vidare nu, hitta ett hem och en hemort där jag kan leva ~ länge. Jag har faktiskt inte några orealistiska krav så det borde inte vara så svårt... Vi får väl se.

Mina pelargoner har i alla fall flyttat ~ ut på balkongen över sommaren, och de ser ut att trivas. Jag har rätt många nu i olika rosa nyanser, samt en vit som jag räddade i slutet av förra sommaren när någon slängt den, trots att den var hur fin som helst. På köksbordet står mina två citroner som växt sig stora och fina. Det är ett eget experiment från kärnor, men det är roligt att prova på och se om det går. Jag har några syrener på balkongen också som jag sått från frön jag tog från syrenerna som stod utanför förut. Tomater och gurka trängs också där ute och blommar fint, så vi får väl se om det hinner bli någonting innan hösten. Jag behöver större plats att odla på!!!  

Det är ett lugnt område det här, nästan skrämmande tyst på kvällarna. Jag tror inte att jag har bott någonstans där det inte hörs att det bor andra människor i husen omkring, speciellt inte på sommaren när människor sitter ute på balkonger och uteplatser och småpratar, inte högt så det stör, bara ett lågmält mummel av röster... Men inte här, här är det knäpp tyst när barnen försvunnit in från lekplatsen. För tyst för mig. Jag är småstadstjej ~ inte eremit.

Och med det lämnar jag er för den här gången. Jag hoppas att ni har en fin sommarkväll ~ var ni än befinner er. Själv ska jag sätta på lite musik till sällskap i tystnaden.

Enkel rikedom och gammaldags visdom

Mina 4 hörnstenar för en stabil grund: 

1. ritualer och riter

2. rutiner

3. rytm

4. traditioner

Mina 6 principerna för ett enkelt liv:

1. tacksamhet

2. enkelhet

3. ordning

4. harmoni

5. skönhet

6. glädje

Mina 6 ledord för ett äkta liv (på engelsk):

1. Be me...

2. Dream big!

3. Live as if...

4. Be happy

5. Enjoy life...

6. Create magic...

Jag väljer att leva i den naturliga rytmen, den som styr ljus och mörker, ebb och flod, årstidernas växlingar och månens faser. Det är det naturliga, gamla sättet att leva och det sätt som våra kroppar fortfarande är skapade att följa. Livet är faktiskt väldigt enkelt, det är bara vi människor som envisas med att göra det komplicerat. När vi släpper tankar på att allt är besvärligt och svårt och en kamp, så kommer vi snabbt att må mycket bättre och livet blir enklare och roligare. Prova för du se.

Ny månad, ett nytt blankt ark...

Grå moln flyger fram över himlen där utanför, och vinden är sval och frisk i byarna... Jag tycker om det. Jag tycker om vinden som blåser bort det gamla. Jag ser den månad som nu ligger framför mig som ett helt vitt tomt ark som jag kan fylla med de tankar och ord som betyder någonting för mig...och skapa någonting helt nytt och ännu outforskat som är helt rätt och perfekt för mig. Är det inte det vi alla önskar? Ett liv som gör oss lyckliga, som får oss att må bra, som är helt perfekt för oss..? Det är i alla fall vad jag önskar mig.

Det kanske inte verkar stämma med texten på bilen, men egentligen stämmer det precis med vad jag menar. Jag vill inte ha ett perfekt liv ~ jag vill ha ett lyckligt liv som är perfekt för mig. Hur det livet ser ut har jag bara en svag aning om, men jag känner en ny slags förväntan växa inom mig inför vad jag kommer att finna när jag nu väljer att röja en ny stig. 

Det är en sak som är bra med att ha blivit pensionär ; jag struntar fullkomligt i vad andra tänker och tycker, vilka åsikter de har om vem jag är och hur man "borde" leva vid min ålder. och väljer att utforska alla de där spännande stigarna som jag aldrig (i alla fall öppet) vågade vandra in på förut. Jag följer häxans lag; "Gör vad du vill men skada ingen, för allt du sänder ut återvänder till dig själv." Det är egentligen den enda viktiga regel  vi behöver komma ihåg och följa, för den är grunden i alla våra lagar och regelverk. Kanske skulle många bli lyckligare om de kom ihåg den regeln, häxans lag....och efterlevde de enkla råden oftare.

Någon sa mig en gång att människor var livrädda för mig; jag är superintelligent, ser rakt genom människor och ligger alltid minst tre stag före dem i tankekedjan, så det vet helt enkelt inte hur de ska handskas med någon som mig. Jag vet att det avsågs som tröst i en situation där jag ifrågasattes enbart för att jag såg en situation annorlunda än de, men det var först senare som jag insåg sanningen i det personen sa. Jag är intelligent, och intuitiv, och jag har alltid kunnat se igenom människor och vet när de inte är ärliga och sanningsenliga, och jag kan se vart ett samtal är på väg efter bara några meningar....jag har också lätt att lära, är snabbtänkt och har snabb uppfattningsförmåga...vilket enligt vissa inte passar sig för någon som kommer från samhällets botten. Då kändes det stötande att bli (ut)dömd på grund av socioekonomisk bakgrund, men idag kan jag se det för vad det är, människors rädsla för det man inte vet hur man ska hantera. Vilken tur för världen då att inte behöver hantera mig, den saken klarar jag utmärkt alldeles själv, tack så mycket.

Kanske det är därför det känns som om en tung börda lyfts av mig nu när jag har fyllt 65, jag behöver inte förminska mig själv för att inte göra någon annan illa till mods eftersom jag nu bryr mig mer om mitt eget välbefinnande än om deras. Jag sockrar inte mina åsikter för att inte trampa på någon annans ömma tår heller. Men det innebär naturligtvis inte att jag går omkring och är oförskämd och otrevlig mot människor bara för att jag kan. Naturligtvis inte! Att vara sig själv och föra fram och stå för sina åsikter är inte detsamma som att kasta dem ur sig i tid och otid bara för att visa att jag har dem. Det ligger helt enkelt inte för mig.

Jag är en gammaldags romantiker, med gammaldags värderingar och standard i en futuristisk form. Jag tror på att vi måste lära oss av den gamla visdomen och kunskapen för att kunna skapa en framtid där vi fortfarande kan leva, att vägen framåt egentligen går igenom det förflutna. Allt var inte bättre för, det ska gudarna veta, men mycket var värt att ta vara på och använda på vägen framåt. Utveckling betyder inte nödvändigtvis att det nya är bättre än det som det ersätter, bara nytt och annorlunda. Vissa saker vill jag absolut inte vara utan, mobiltelefoner och datorer t ex, solpaneler och vindkraft, röntgenapparater, vacciner, avancerad medicin på alla områden, kylskåp och frys, och elspisar (vedspis i den här värmen vore olidligt!!!), och  digitalkameror, Utveckling är inte någonting ont som vi måste avstå från, men vi behöver heller inte kassera den visdom och kunskap som våra förfäder använde sig av. Bara en liten utläggning såhär i förbifarten. 

Ha en härlig ny vecka, och njut av sommaren.